Oj, nu har nog poletten ramlat ner hos Dula att hennes bebis ska gå i annan hage för all framtid. Hon ser helt förstörd ut och har feber dessutom.
Vi hämtade in henne och Rombo från hagen för Dula frös. Hon vill inte äta och står bara och hänger längst ner i hörnet och Rombo står på andra sidan.
Nu står hon med mulen på Rombos boxvägg och bara tittar på honom. Usch, det skär i mitt hjärta.
Aguila blev fruktansvärt sjuk när vi delade på henne och Figaro (också första fölet). Veterinären trodde hon fått grässjuka, men hittade inget medicinskt fel på henne. Det var nog sorg enbart.
Så kom inte och säg att djur inte känner!!
Jag ska gå ut och pyssla lite med henne nu och så får vi se hur hon mår imorgon. Annars får jag ringa och prata med vår veterinär.
Vår lilla Dula-gumma.
ylle
22 februari 2010 15:27
Naturligtvis kan hästar känna sorg! Och en rad andra känslor också, trots att en del människor påstår att så inte är fallet... men då känner de inte någon häst på riktigt....
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Magda
22 februari 2010 18:02
Håller med! Satt och halvgrät första kvällen och halva natten (vet att man ej ska överföra negativa känslor på djuren, men inte alltid lätt...) när min lånehäst skulle avvänjas sitt föl nu i vintras. Hon var så ledsen och upprörd den första kvällen, det var så hemskt att uppleva, men kändes bra att vara där med henne i sin sorg. För det var det verkligen, en sorg, utan överdrivet förmänskliga hästen..som jag brukar få höra att jag är bra på. Men redan efter ngr dagar mådde hon bra igen!
De har ju en gruvlig återhämtnings-kapacitet de där djuren, så hoppas Dula får må bättre snart!
http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com
Annie & Bandido
22 februari 2010 19:06
nejmen åhh stackars lilla donnan!
japp det gör ont när knopparna brister..
om du har vitkål hemma o lägger dem på juvret så kan stockningen släppa!!