Jag har kontakt med ett PRE-stuteri i Holland och har funderat lite på hur de har det. Hur det går med deras föl och betäckningar osv. Det var ett par månader sedan vi hördes. Vi använder båda fryst semin och det är kul att diskutera hingstar, vem de ska använda, har använt och hur fölen blivit.

Igår satte jag mig och skrev ett meddelande till henne på Facebook, frågade om hon skulle till SICAB och kommenterade en YouTube-film hon lagt in på deras nya sto.

När jag sedan, bara minuten efter, loggar in på min mail ser jag att jag fått svar från henne och tänkte "Ojdå så snabb hon var". När jag läser mailet så tycker jag att hon frågar lite konstiga frågor. "Det där har jag ju redan skrivit. Varför frågar hon om det igen".

Då inser jag att hennes mail är skrivet i precis samma stund som mitt meddelande på Facebook. Våra meddelanden gick alltså om varandra i cyberspace.

Är inte det lite spooky? Att vi tänkte på varandra exakt samtidigt och sitter och skriver till varandra exakt samtidigt.

Jag är puss-sugen, säger Bailarino. Men det är inte jag, säger Corazona.

Hur är det med dig då Futura? Nja, jag vet inte, men hon är så himla snäll så hon brukar låta honom hållas.

 

Ylle

15 september 2010 16:45

Ja visst är det bra konstigt ibland, samma med telefon.. man kan ha tänkt på varandra och provat att ringa precis samtidigt... men jag tror stenhårt på tankeöverföring!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

15 september 2010 17:59

Ganska praktiskt för då kan man styra den man vill ska ringa och de man inte vill prata med kanske man kan hålla undan???

 

Sara K

15 september 2010 19:22

Sådär gör jag jämn på tex min syster. Varje gång hon hade tänkt säga något så säger jag det hundradels sekund före =P Alltid lika roligt Och läskigt.

http://www.yeguadasarakarlsson.bloggplatsen.se

 

Charlotte

15 september 2010 19:36

Hmmmm, det kender jeg godt Ann-Britt. Sådan har jeg det med en kær, gammel veninde. Når vi tænker på hinanden, har vi begge ringet hinanden op - den ene har siddet med telefonen, som virker død - for så at høre et "hallo?" Det har vi prøvet mange gange. Dejligt, at andre mennesker kan mærke, at man tænker på dem.

;-))

http://www.colinadelsol.dk

 

Annie

16 september 2010 07:57

hm min tankeöverförings teknink verkar inte lika bra, för jag försöker få min gubbe att gå med på att vi ska köpa din lilla dansör..
men han fattar ingenting o säger aldrig orden jag vill höra. vågar inte tjata mer så jag har övergått till telepati, men verkar talanglös

Ann-Britt

16 september 2010 10:28

Jag kan hjälpa till. Jag är en dj-l på tankeöverföring och tankestyrning...

 

Evisen

16 september 2010 12:17

Hehe... liksom Annie så verkar inte min tankeöverföringsteknik fungera. Jag vill ha ett eget hästsläp men Sambon tycker vi måste renovera hemma först.... :o(

http://www.metrobloggen.se/evisen

Ann-Britt

16 september 2010 12:17

Ska jag hjälpa dig med? Karlar kan inte prioritera. Det är helt klart för mig när jag läst era kommentarer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...