Lördag-söndag har vi kurs med Hanna och stallet mm ska fixas. Jag läste ett klokt citat som passar in i mitt liv just nu, med allt "skitjobb".

"Självdisciplin är konsten att kunna fördela lust och olust i livet. Inget arbete är roligt alltid"

Ingrid med sambo, Per, hjälpte mig igår att tömma boxbäddar. Det lustiga är att när man är tre som jobbar tillsammans blir det en lustig multipliceringsfaktor, som slutar med att det går fem gånger som fort som när jag är ensam. Det rök om greparna när vi högg in. Jag hann t o m tvätta nerbajsade väggar. Ja, vi hästfolk roar oss då med konstiga saker :-)

Vi har haft hästspekulanter här och vi får väl se hur det går. Känns försiktigt positivt.

Inatt kom jag på att vi glömt ställa ut frysbox och allt annat som skulle hämtas. For ner i köket och hämtade telefonen och satte den på väckning. Upp kl 6 för att fixa med soporna, sedan iväg till tandläkaren kl 7. Hem, fixa stall, träffa min "kontakttjej" mm, mm. Dagen har gått i ett huj.

Planerar TTEAM-kursen och det verkar som jag kan känna mig lugn nu. Den blir av, om inget tråkigt händer. Man vet aldrig. Planeringen av en kurs kan ta både en, två och tre veckor med alla utskick, svara på mail, fundera osv. Svårt att tro när kursen väl rullar igång och allt bara funkar.

60 st är redan inbokade till brunchen på Böcker & Brunch. Det bådar gott. 100 st ska vi väl komma upp i?

Planeringsgruppen UPA med stolpar växande ur huvudet och svävande båtar i bakgrunden. Det var starkt solljus idag!

Fina Helsingborg.

Baren kommer att vara öppen under brunchen om du vill ha en Bloody Mary att börja dagen med   

Borden ska flyttas runt, god mat ska sprida en härlig doft. Välkommen att hjälpa oss fylla lokalen med böcker och glada människor. Då blir det här kanon.

Har du Facebook kan du läsa mer här:

https://www.facebook.com/#!/events/598215793538792/?fref=ts

Ny Familj Kambodjas hemsida:

http://www.nyfamilj.se/

Om en kvart ska jag bege mig till Parapeten i Helsingborg för att titta på lokalen för bokloppisen och brunchen. Solen steker och isen smälter. Kan det bli bättre? Helsingborg är inte fy skam en sådan här fin dag.

Planeringsmöte på ett trevligt café efter lokalinspektionen. Inte så dumt minsann.

Det är många anmälda till brunchen men ännu fler får plats.

Men det är väl för tidigt? Jag inser det. De kanske inte går att väcka för min vana trogen har jag inte skött om dem alls utan de har legat i krukor i sadelkammarens fönster. Varmt och antagligen för varmt och för torrt, men så blev det. Det var kanske ändå bättre att bara låta dem vara kvar i rabatten som jag gjorde tidigare. De överlevde flera smällkalla vintrar. Det stämmer alltså inte att dahlior fryser ihjäl. Inte om de står i en väldränerad rabatt intill huset. Jag har bevis.

Mina fötter är glada för jag hittade mina gamla Ballykängor, rotade lite i dem för att tömma dem på eventuella spindlar och dammade av dem. Nu fryser jag inte om fötterna längre. Jag förstår varför de kostar en halv förmögenhet, trots att de är fula som stryk. Outslitliga. De tåler till och med att användas i stall i flera år.

Nej, vi har inte fått föl. Detta är Indio för ett antal år sedan.

Visst är det skönt att slänga gammalt skräp man samlat på sig eller samla ihop alla de där kläderna man inte använder längre och ge till någon som kanske behöver dem.

Vår tvättmaskin gick varm i veckan när jag tvättade jackor och varma tröjor, som jag körde till Hemlösas hus. Jag hoppas någon stackars frusen själ blir lite varmare.

Det blev ett par kassar att slänga också. Jag vill inte ge bort något som inte är hyfsat snyggt.

På onsdag åker en gammal frysbox och ett gäng hammock- o trädgårdsstolsdynor på tippen. Det är så skönt med den service vi har från renhållningsbolaget. De hämtar röda lådan (allt miljöfarligt) mjukplast och grovsopor. Sex ggr per år kan vi höra av oss och beställa hämtning. Jag har tagit för givet att alla har denna service, men så är det visst inte.

Ska vi nu vara miljövänliga är det betydligt bättre att en bil hämtar än att alla ska ligga och köra med deras egna bilar till sopstationen.

Imorse jobbade vi med Bianca innan utsläpp. Ingrid hjälpte oss med mockningen och tusan så fort det går när vi är tre raska krafter i stallet.

Ingrid ska vara med på Hanna-kursen med Bianca och det ska bli väldigt spännande. Jag tycker verkligen det hänt mycket sedan vi började sätta igång henne lite innan jul.

Nu får jag nog ändå ge upp min gamla dator för det går det inte längre att göra filmer med mitt program. Så här kommer ett gäng korta klipp från gårdagens ridning med Bianca och Ingrid. Bianca iklädd sitt älskade body-wrap.

Body-wrap kan man använda på alla hästar lite då och då för att öka kroppsmedvetandet.

I alla fall inte när det gäller häst. Ett sådant resultat är att hästar fryser inte när de står och skälver. Öh, nähä...Nej, det gör så för att hålla värmen säger forskningen. Men är det inte samma sak som att frysa? Jag darrar också när jag fryser.

Jag har gjort en högst ovetenskaplig studie av våra egna hästar. Bl a i förrgår när vi hade vind, blötsnö och kallt väder. Ett par av våra hästar frös då inte :-), utan stod bara och skälvde (märkligt ord). De hade inte läst den här undersökningen, men enligt dem själva frös de som bara den och var halvt hysteriska och ville in i sina torra fina boxar.

Får ni ihop logiken? Jag har märkt att om de får stå tillräckligt länge och skälva så blir de helt tomma i blicken. Jag kan inte få in i mitta lilla tröga huvud att det bara är myusklierna som håller värmen åt dem och att de INTE fryser.

Ett annat formidabelt resultat säger att hästar är gräsätare och mår bäst på hö. Jo, det har vi nog räknat ut de flesta av oss. T o m hästar i hård träning klarar sig på hö och det skulle då bli billigare än att ge kraftfoder och hästarna mår bättre. Att de mår bättre av hö/gräs tror jag också, men att det skulle bli billigare tror jag inte. Hästarna i undersökningen åt mellan 16 och 29 kilo hö och då hö av kanonkvalitet, plus lucernpellets. Tjoflöjt, det blir inte billigt det inte.

Jag undrar också hur hästen som tuggar i sig 29 kg hö hinner träna.

Men jag köper idén att de mår bättre i sina magar. Och visst, det var intressant att de faktiskt orkade prestera lika bra med enbart hö.

Lider av rensa-i-röran-mani just nu och sorterar bl a i mina böcker inför vår bokloppis. Då hittar jag en liten, liten bok "Om odödlighet - Ett brev till en hund" av L Lind af Hageby. Den såg gammal ut och mycket riktigt är den tryckt 1916.

"Denna lilla bok säljes till förmån för den svenska purpurkorsverksamheten för sårade hästar i fält". Skriven till författarinnans hund, Barry.

Nyfiken som jag är hade jag helt plötsligt rotat runt i Wikipedia och hamnade sedan i tidskriften Idun från 1917. Nej, det här hade jag inte tid med. Jag skulle ju rensa i röran.

Men Lizzy Lind af Hageby var en spännade dam, född i Sverige och sedan utflyttad till England för att studera medicin. Hon var djurrättsaktivist, feminist och vegetarian. Hon föddes 1878 och dog 1963.

Purpurkorsverksamheten blev Svenska Röda Stjärnan, som sedan blev Svenska Blå Stjärnan och där var jag själv en mycket aktiv medlem under våra Stockholmsår. Jag mötte några av de äldre damerna som kom ihåg tiden runt finska vinterkriget. Vilka tuffa tjejer på den tiden som gav sig ut i krig och körde hästambulans. I lång klänning! Man måste sätta det i sitt rätta tidsperspektiv och tanken svindlar. Kvinnor hade inte ens rösträtt förrän 1919.

Så den boken stannar i min egen bokhylla.