Agilitygänget har haft kurs hos oss i helgen och det har varit full fart. Jag fick förankra salladsbladen o bullarna ordentligt annars hade de blåst bort på vägen från köket till lokalen. Hu, vilken isvind som blåst hela helgen.

Kursen var bra och alla var nöjda.

Igår kväll var vi bjudna till goda vänner och blev serverade förtjusande mat. Så avkopplande efter att själv ha stått i köket hela dagen, att bara kunna sätta sig vid dukat bord och njuta. Vi tackar så mycket!

Och snöstrom väntas på tisdag. Tjohej vilken vår. Men blommorna ligger där under snön och bara väntar på nästa plusgradsdag. Fem timmar ljusare är det och det är jag rätt nöjd med bara det.

Det hjälper ju inte att gnälla, för snön ligger där ändå. Det är bara att gilla läget. Ta ut sittunderlag, släng en filt över benen och ta en katt eller två i knät så blir livet helt uthärdligt faktiskt. Har du ingen katt går det bra att komma hit och klappa. Våra två vill ha mycket klappar.

Solen värmer underbart och snön smälter snabbt undan. Men dahliorna får nog vänta ett tag med att planteras.

Gucci får diverse sorters medicin och idag har hon knaprat i sig torrfoder i rimlig mängd. Antibiotikan är tydligen god för den äter hon som godis. Det jag sprutar i munnen är väl sådär mindre lagom gott, men det går. Trodde då aldrig att hon skulle vara så medgörlig. Vi håller tummar och tår att det onda går över.

Inatt såg Kenneth ett rådjur som åt kvarlämnat hösilage i killarnas hage och sedan gick hon bort och tog desserten under äppelträdet. På morgonen har vi ofta sällskap av räven. Det är kul när man har hästar med sig för deras doft verkar dölja vår och de vilda djuren blir inte rädda. Vi brukar kunna gå tätt inpå rådjuren och räven tar oss med ro.

Dagens kloka ord:
"Tro på det bästa hos varje människa tills hon bevisar motsatsen"

Men det finns ändå hopp, för de syrenkvistar jag tog in i förra veckan ser ut som så nu.

Böcker & Brunch blev en formidabel succé. Mycket trevlig stämning och nästan 22 000:- fick vi in till barnen i Kambodja. Det ska bli spännande att se vad styrelsen väljer att spendera pengarna på. 109 personer åt brunch. Fortsättning följer...

Ingrid red Bianca idag och de är så duktiga. Jag ska filma lite och lägga på bloggen. Vi ska ut och traska i naturen snart också. Jag tänkte ta med Aguila så hon får se lite av världen. Nackdelen är att de kör som tokar på vägen utanför oss. Men vi får försöka smita över snabbt och ner på remsan bredvid åkern. För bilförarna tar inte mycket hänsyn till hästar på väg. Mycket märkligt med tanke på hur illa det går för alla vid en kollission.

Idag smög jag mig till en kvart i solen med Tiger o Putte ivrigt klängande på mig. Ja, Tiger ligger still, men den andra stollen. Putte slogs med soffan och diverse pinnar i en närstående kruka. Han har så grymt mycket energi den lille.

Det bara vällde in snälla bokskänkande människor på Parapeten och vi lastade upp tusentals böcker. Jättefina böcker,  massor av fina fynd för alla. 10:-/st för inbundna böcker. Tre barnböcker för 10:-. Kan det bli bättre?

Här har vi bara börjat!

Vackra sidenschalar och mycket god peppar från Kambodja.

Utställarnas bord ska fyllas av spännande saker. Här en bokbindare, som visar sitt arbete.

Jättefina priser i lotteriet, så det här får du bara inte missa.

I alla fall tror vår amaryllis det. Den blommade julen 2011, sommaren 2012 och våren 2013.

Det blåser friska vindar och pojkarna fick lunchhö i stallet. Det hade farit all världens väg annars. De klagade inte.

Jag lasttränade Bianca igår kväll och imorse. Igår fick hon sällskap av Ninfa, men det går faktiskt lika bra utan sällskap och det är ju det bästa. Ninfa är vårt lastningsess. Bara att hämta, stoppa in och så står hon där lugnt och fint. Vi var osmarta nog att sälja vårt andra ess, Dula. Hon var också fantastisk. Henne kunde vi hämta från hagen och stoppa in när ovilliga kurshästar ville stanna kvar här istället för att åka hem.

Det går lugnt och fint med Bianca. Jag sätter ingen press på henne utan hon får utforska släpet och nu står hon lugnt och äter hö. Jag tar det i hennes takt. Alla hästar är olika och jag försöker lyssna av vad som fungerar med just den hästen som jag jobbar med. Bianca är otroligt känslig för signaler och jag märker att om jag får henne att sänka huvudet så går hon framåt. Men det räcker att jag lägger grimskaftet ovanpå bogbommen för att hon ska höja huvudet. Har jag grimskaftet under bommen går hon fint framåt. Man lär så länge man lever.

Jag har haft någon häst som det har funkat att backa ett steg och gå fram två. Eller att jag bara går bredvid (Azora). Eller att jag klappade henne i pannan när hon gick fram (Estela). De ser till att man får anstränga sina hjärnceller lite och inte tro att man är världsbäst   

Vår lilla Gucci är iväg på klinik idag. Hon ska få dropp och smärtstillande. Veterinären kliar sig i pannan och kan inte riktigt klura ut vad som felar. Såret på läppen ser mycket bättre ut, tandsten petades bort och tänderna såg inte så farliga ut. Alltså kvarstår det att se hur lungröntgen ser ut i nästa vecka. Vi går på halvfart. Det går an så länge jag har fullt upp, men när jag sitter still känner jag mig helt utmattad. Huset är otroligt tyst och tomt idag när hon är iväg.

Imorgon har jag i alla fall tankedistrahering för då ska vi ställa ordning på allt inför Böcker & Brunch. Klockan 9 ska jag vara på Parapeten. Alex och Martin ansluter innan 10 och agerar dörrvakt och bokbärare. Vi är ca 10 personer som ska flytta möbler. Det ska bli så trevligt. 100 personer är bokade för brunch än så länge och fler lär tillkomma. Superbra resultat!

Dottern bjöd på god räksallad och vi pratade och pratade. När klockan började närma sig biodags kom vi på att det var roligare att fortsätta prata än att åka iväg och sitta tysta i en biosalong. Vi hamnade framför YouTube och tittade på musikklipp i två timmar. Det blev allt från Nightwish till Ombra mai fu.

Gucci är lite, lite piggare och det är ju konstigt att vi nästan går och hoppas på lunginflammation. Men det är klart bättre än tumörer i lungorna. Men jag kan inte förstå hur det kan vara varken det ena eller det andra. Hon har varit pigg som en ung katt fram tills tanden krånglade. Hon far och flyger och leker med mig utan att visa några som helst tecken på ohälsa. Hon visar inga av de symtom veterinären frågade efter.

Igår njöt vi av våren. 1 mars var första dagen med fika i solen, men gårdagens värme var ännu bättre. Underbart, även om det blir lite bakslag nu några dagar. Vi har ändå fått en försmak av det som komma skall.

Vi var hos veterinären i måndags med Gucci. Hon var hängig och hade ingen aptit. Inte alls den glada tossamajan som hon brukar vara.

Det visade sig att hon hade en kindtand som såg mindre trevlig ut, men när veterinären lyssnade på hjärtat fanns det ett litet blåsljud och vid lungröntgen verkade mer komplikationer tillstöta.

Nu får hon antibiotika en vecka och sedan är det återbesök med ny lungröntgen. Vi är otroligt bedrövade. Tänk vad de där små liven betyder för oss människor.

Vi lade märke till att de flesta som satt i väntrummet faktiskt var par. Både husse och matte tar sig tid att åka med sina älsklingar.

Jag var glad att vi också var båda för en gångs skull, annars åker jag alltid själv. Men den här gången misstänkte jag att jag skulle behöva ta ett tråkitgt beslut och vägrade att åka själv. Kenneth kom på att det var bättre att vara med än att sitta hemma och vänta. Det blir nog fler gemensamma turer dit.

Vår älskade dotter kommer och hämtar sin mor ikväll och bjuder på tjejkväll med god mat, vin och bio. Deppiga mödrar behöver snälla barn    

Igår och imorse lasttränade jag Bianca och Azora. Det var också uppiggande. Bianca var riktigt duktig. Azora fick för sig sist var ute på Söderåsenpromenad att hon inte behövde åka släp hem igen. Frustrerande? ja tack, lite. Men idag var hon på bättre humör och vi gick in och ut ur släpet som om vi aldrig gjort något annat. Då var vi på banan igen hoppas jag.

Håll tummarna för vår fina Gucci! Jag kan inte tänka mig vårt hus utan henne.