Vi tog en skön promenad på Söderåsen igår. När hösten är fin då är den nästan min bästa årstid. Och igår regnade det inte. Helt otroligt.

Vi mötte dagens sötaste snigel och kände oss som dagisbarn på utflykt.

Lite smått och gott i kottväg fick följa med hem för att användas som dekorationer.

Vacker bokskog.

Och fin stubbe.

Vilken tur jag har en dotter utrustad med god mobilkamera!

Nu är jag mer än lovligt trött på denna förkylning. Hade sett fram emot vår nätverkspromenad med after-work, men det var liksom inte läge för det. Kenneth fick åka själv och promenera i regnet, men de hade haft trevligt trots vädret.

Hästarna kom in vid 15-tiden och då var de nöjda med blötan. Leran är lös och fin vid grinden och jag fasar för vintern om det håller i sig så här.

Jag tröstade oss med goda lammfärsbiffar med fetaost i och goda kryddor.

Jag har blivit en trogen anhängare av damerna som stylar Sverige. När jag såg dem för ett par år sedan tyckte jag att de "var lite för mycket", men nu gillar jag dem skarpt. Jag älskar att de lyfter fram och upp människor. De gör aldrig narr av någon och de plockar upp folk som ser ut som folk i allmänhet och gör att de känner sig som stjärna för en dag. De LYSSNAR verkligen på alla med respekt.

De lyckas fånga upp personer med så dåligt självförtroende att jag blir helt mörkrädd. Personer, som i mitt tycke, ser helt OK ut men ändå beskriver sig själv som värdelösa, fula och feta. När en man beskrev sig på det sättet började mina tårar rinna. Det är ju inte klokt. Vad är det som hänt i livet när en person med helt vanligt, trevligt utseende beskriver sig med så nedlåtande ord. Hela livet måste ju genomsyras av det dåliga självförtroendet/självkänslan.

Ja, jag tjuter förresten varje program för det är så hjärtknipande levnadsöden som kommer fram att man ska vara bra hårdhudad för att inte ryckas med. Jag vill bara hoppa in i TV-rutan och krama om dem och säga att de är vackra och fantastiska och de duger precis som de är.

Fram för mer av detta och dissa alla förbaskade förnedringsprogram.

Å så Ceasar som aldrig skyller på hunden hur galet det än blir. I like :-)

Vi behöver snälla människor i världen.

Gissa om folk haft roligt när de läst den rubriken? Vi var på företagarfrukost idag och där var det minsann fler som ville känna och klämma, men se det blev inget av det för det gäller bara boken inte mig.   

Bokmässan var en intressant upplevelse. Du milde så mycket folk! Jag var lite dåligt förberedd kände jag. Borde ha läst in mig på vad som pågick och valt ut vissa grejor. Eller bara satt mig vid Mat & Trädgård och lyssnat på föredrag. Vår bok såldes i Egenutgivarnas monter och vi fick iväg några exemplar. Jag hade mig mig några signerade ex till Kim M Kimselius, som skriver historiska spänningsböcker för barn/ungdom. Kim ville ha några att ge bort i present. Gott betyg :-)

Igår var Alexandra och jag på Fredriksdal på Mikaeli marknad. Mycket folk där också, men betydligt lugnare stämning än i Göteborg. Vi shoppade loss i matstånden. Goda ostar, kryddor, rapsolja, sylt, bröd och lite annat fick följa med hem. Jag köpte en urgod parmesan ost. Jag tyckte att det var lite väl stora bitar, men damen som sålde påstod att den där skulle jag äta upp hur fort som helst. Hon har rätt för den var himmelsk. Den prydde min smaskiga Osso buco och höjde den ytterligare.

I min klimatsmarta värld jagade jag kort datum på Maxi och fick tag i prima kalvlägg. Perfekt till Osso buco. Egenodlade tomater gjorde inte saken sämre och den smälte i munnen. Vi stånkade av förtjusning när vi proppade i oss.

Gjorde stan osäker med en god vän i lördags. Jag letade stövlar/boots, men hittade inga. En god lunch fick vi i alla fall. Tittade på utställningen Hard Rain framför Dunkers. Intressant och mycket tänkvärd/otäck. Vad gör vi med vår planet? Jag kände mig helt kall inombords när jag såg och läste.

Här kan ni se bilderna (foto och sång samtidigt). Det är ingen vacker syn.

http://www.hardrainproject.com/film

http://www.hardrainproject.com/exhibition/hard-rain

Avslutar med att berätta att jag blivit förkyld. Mycket ovanligt för min del, men nu har det slagit till och halsen är svullen och öm.

Idag besiktigades Dula utan anmärkning (förutom att hon behöver banta och skos fram och det var väl inga direkta överraskningar). I övrigt var hon hel, frisk och kanonfin. Vi önskar lycka till både till Mikaela och Dula och hoppas ni får många underbara år tillsammans!

Dula tillhör de två-tre av våra ston som fixar verkningen fram alldeles själv och inte alltid med så bra resultat, när de står och skrapar och tycker vi är för snåla med maten. Hon kommer att bli överlycklig över skor för då blir det ju betydligt bättre effekt när hon skrapar :-) "Vår" fina Dula.

Hullet kommer också att ordna till sig när hon nu får mer motion. PRE är grymt lättfödda och att bara banta dem utan att motionera dem är inte lätt. Vill nog säga omöjligt. Du får ju motion på samma gång, Mikaela :-) Med er fina skogsterräng kan det inte bli annat än bra.

Det känns onekligen tomt efter henne. Hon var en av de stabila damerna som lugnade och tog hand om de andra små liven när de var snurriga. Varje individ som lämnar oss, lämnar också ett hål efter sig även om vi har en hel drös hästar. Men jag unnar verkligen Dula ett mer aktivt liv än vad vi kunde/hann ge henne.

Så här såg hon ut när hon kom till Sverige för 7 år sedan. Den andra tjejen är Estela.

Tiger, stallkatten, och jag hade trädgårdsmys. Först plockade vi lila bönor och satt på trappan och mumsade. Jag mumsade och Tiger blev klappad. Sedan vandrade vi ut i trädgården och plockade äpplen. Jag med tomater, paprika och bönor som jag höll i min uppvikta tröja. Tiger pipande av lycka. Han är grymt kelsjuk för tillfället.

Jag njöt av underbart goda Lobo-äpplen när jag plötsligt kände hur det högg till i nacken. Så himla ont. Det stack. När jag tog upp handen och höll mig om nacken kände jag hur det högg/stack till i armen. Dj-ar jag hade fått ner en geting i tröjan.

Stackars Tiger! Äpplen, bönor och paprika flög omkring och mattes kläder dessutom. Fleecejacka och undertröja rök av. Lite tur att ingen bilist passerade förbi just då.

Tiger tittade förvirrat på mig och höll sig en bit ifrån mig om ifall det skulle komma fler tomater flygande.

Nu har jag ont i hela skallen och vänster arm. Det var en riktigt giftig grej som stack mig. Det spränger och sticker och svullnar.

Tröstar mig med Stiftelsen.

Glad optimist som jag är anmälde jag mig till en söndag med mjölksyrejäsning. Bara det att det var en vecka efter att kursdagen varit. Hm, jag har lite dålig koll på datum och veckodagar.

Men nu har jag blivit sugen på att syra, så jag tror minsann att jag ska ta och försöka själv. När vi bodde i Stockholm syrade jag och en god vän en hel massa grönsakssorter och gott blev det. Vi var så igång att vi t o m funderade på att sälja till butiker. Vi tittade lystet på de vackra lerkrusen, speciella för ändamålet, men tog inte steget fullt ut.

Jag har lagt in plommon i rom (romkruka) och det blir lika gott som mjölksyrejäsning :-). Ingen dessert för bilförare!

Hästarna har fått komma in på stall. Attans, jag som tänkte att de skulle få vara ute ett par veckor till, men monsunregnen avlöser varandra och det är inte trevligt alls. 8 grader varmt/kallt och hällregn, inget för en liten pålle.

Veronica skickade bilder på Rombo och Capitano, nu med sadel och Veronica på ryggen.

Rombo är Dulas son och Capitano är Aguilas.

Rombo

Capitano

Tänk så fina de är!