Vi förbarmade oss över våra pållar och de fick komma in redan nu till torr fin halm och gott hö. Ingen klagade det minsta över detta.

Lugnet har lagt sig efter att pojkarna flöjtat hallå till varenda tjej som kommit in. Mycket skrik för lite ull, som man säger  :-)

Den där rapsgrisen var inte dum. Det lustiga var att den faktiskt var godare dagen därpå när jag värmde upp resterna av steken. Jag tyckte det stod på förpackningen att den skulle vara klar när den var 65 gr, men urk det tror jag inte mycket på. Jag lät vår stek nå 80 gr och då var ändå köttsaften lite väl rosa i min smak. Vill gärna ha griskött genomstekt.

Vi har fått flera positiva blogginlägg om vår bok och den var boktips i Skånska Dagbladets magasin På Landet. Det gör ju att det känns riktigt fint. Troligen kommer den som boktips i en hästtidning också i slutet av månaden. Återkommer om det.

Vackra körhästar i Jerez.

Jag sa att hon låg pall i stolen hela dagen och inte rörde sig ur fläcken. Och det var ju inte helt sant. Hon vände sig bortåt kvällningen och lade sig så här.

Dula fortsätter att vara duktig. Vi kör klumpiga uppsittningsvarianten och viftar med jackan i luften. Hon låter inte sitt lugn rubbas. Blir allt lite sugen på att börja med Azora också.

"Katta" har inte rört sig ur fläcken idag. Gucci kan konsten att njuta.

Jag har en rapsgris (eller en del av en) i ugnen och potatispurén snart beredd. Staketet tar vi imorgon. Nu är det söndag kväll.

Minsann blir det lite grönsaker i kylan. Mina o-EU-raka gurkor är busgoda. Det får bli en sallad till grisen. Ska bli spännande att testa rapsgris. Den ska ju vara så mör och fin enligt reklamen...

Kenneth väckte mig lite innan 7 med orden "en av småtjejerna har kommit ut ur hagen". På med mjukisbrallorna, en kofta över nattlinnet och ut. Jag glömde brillorna i hastigheten.

Jo då, hela framsidan på tjejernas hage var riven. Futura stod dock kvar inne i hagen, som tur var. Divina hade invigt nysådda hagen och Cassiopeia syntes inte till. Jag tog Futura med ett grimskaft runt halsen och Divina följde med in i stallet i varsin box. Sedan gick jag på ett håll och Kenneth på ett annat för att leta. Då ser jag att de vuxna stona betar lugnt och mycket riktigt där inne var även Cassi.

Vem vet vad som hänt när de rev sin egen hage, men sedan hade Cassi tråcklat sig in mellan väggen och staketet till en hage, ca 50 cm brett. Väl där hade hon gått längs väggen och sedan kom hon ju inte ut. Det gick inte att vända utan att hon fick stötar. Så hon fick antagligen panik och for nerför backen och rev med sig stolpar och allt, rätt in i nästa hage och rev med sig den också och sedan in i de vuxnas hage. Det såg ut som spaghetti med eltråd och stolpar i en enda röra. Cassi är helt oskadd, helt otroligt.

Då tackar vi för att vi har hållare som går sönder innan hästen gör det. En hållare som inte sprängs och en eltråd som inte ger med sig slutar illa. Hellre då byta ut 20 plasthållare.

De är lite för kreativa ibland de där små.

När jag ändå var uppe och ångan igång kunde jag lika gärna sätta mig och jobba. Nu har jag avverkat en halvdag på kontoret och tänker hålla söndag.

Småfjollorna :-)

http://issuu.com/novellisten/docs/kokbok2?mode=window&viewMode=doublePage

Ett litet smakprov från vår bok, Året runt på Gustavsborg.

Allt började ju så bra idag med Dulas sadelinvigning. Men när vi sedan skulle släppa ut märkte vi att Futura bar sig underligt åt. Åh nej, en kolikkänning.

Vi tog in henne i ridhuset och promenerade. Som tur var var det inte värre än att hon villigt både skrittade och travade, men stannade vi så ville hon lägga sig. Vi gick och gick och gick. Jag tror i 1 1/2 timma. OK, hon verkade bättre och vi sa att nu släpper vi ut och så får vi hålla kolla på dem i hagen.

Men de hann bara vara ute några minuter så la hon sig helt platt i hagen. Då hade givetvis regnet hunnit ifatt oss OCH vinden. Jag gick ut med grimman och då reste hon sig och vi promenerade omkring igen. Hon följde mig helt frivilligt. Men med det vädret så var det inte speciellt trevligt att vara ute. Vi plockade in Futura, Cassiopeia och Divina i ridhuset igen. Och promenerade.... Hon fick rulla sig någon gång och det verkade som hon mådde lite bättre efter rullet.

Jag ringde och pratade med vår veterinär. Det var ju inte panikläge, men det gick inte att släppa henne ur sikte. Men så plötsligt bara vände det och hon blev sig lik igen. Mycket konstigt. Hon kom raskt på att om hon gick upp på gungbrädan serverades morot, så det gjorde hon fyra-fem gånger.

Nu är hon ute i hagen och tuggar gräs och verkar må precis som vanligt. Tidigare tittade hon inte ens åt varken gräs eller morot. Och då är hon sjuk! Världens mest matglada häst annars.

Jag tror vi kan andas ut och tusan så mycket motion jag fått idag. 4-5 timmars promenad och oro sätter sina spår på energinivån.

Lunchen intogs i ridhuset och här är de två galenpannorna som höll Futura sällskap. De drev med oss till tusen. Skulle tugga på ALLT och peta på ALLT och verkligen höll igång. Puh, vi släppte ut två föl på bete och nu har vi två väldigt aktiva unghästar att få pli på. De kom själv på att gungbrädan var hur kul som helst. Cassiopeia stod på den och Divina försökte äta upp den. Herre Gud så trötta vi var på dem till slut. Sötnosarna :-)

Jag sadlade Dula i stallet, irigt påhejad av Aciano som aldrig sett en så snygg tjej som Dula förut. Dula stod blickstilla under sadlingen och då ska jag tillägga att jag verkligen bar mig klantigt åt för att testa hennes tålamod. Men hon stod som en klippa.

Sedan in i ridhuset och testade banan, gungbrädan, trånga utrymmen och uppstigningspallen.

(Ursäkta oskärpan)

Hon stod alldeles stilla vid pallen och jag hängde och klängde och bankade på sadeln och flyttade på den och slutligen slängde jag upp min fot på hennes rumpa ett antal gånger. Lite klumpigt som det kan bli när man inte är så smidig och ska sitta upp. Behöver jag säga att hon stod pall för klantigheterna??? Duktig tjej!

Vacker som en dag med sin nysprayade man och svans dessutom.

Vädret blev inte så galet. Först nu på morgonen har regnet börjat och vinden är väl sådär som den brukar vara här, kuling knappt. Men hästarna misstycker inte att de får stå inne och äta sitt goda hösilage. Det var knäpptyst i stallet när Kenneth kom ut för att morgonfodra. De får stå inne ett tag till.

Vi tänkte ta Dula och Azora en sväng i ridhuset innan vi släpper ut. Jag ska lägga sadel på Dula och se vad hon säger om det. Det var ju ett tag sedan hon hade den på ryggen.

Dottern och jag var på stan igår och höstekiperade lilla mig. Det var länge sedan det var jag som kom ut ur affärerna med påsar. Det brukar alltid bli Alex som hittar en massa fint. Jag är så nöjd med mina köp.

I väntans tider på en kurs, Bianca och Ann.