Ikväll ska jag försöka göra lika goda kåldolmar som min mor gjorde. Det är första gången jag ger mig på konststycket. Jag kan för tusan inte ge ut en receptbok till och aldrig ha gjort kåldolmar, väl... Nu måste jag alltså bemästra kåldolmslogistiken. Kålen är förvälld och så långt var det enkelt :-)

Har skördat den första gurkan, frilands i odlingslåda. Den var supergod och om det vill sig väl får vi ett par stycken till.

Sedan blev det plötsligt jul igen och mina amaryllis blommade! Jag hade ställt ut alla amarylliskrukor i trädgården och tänkte få dem att blomma om i vinter, men den här kunde inte vänta.

Ibland måste man ta beslut som känns lite extra i hjärtat. Som att sälja Dula t ex. Jag har gått och våndats inför att sätta henne på salusidan, men inser att nu måste jag om vi ska hitta en ägare. Det är ju inte så lätt att veta vad som finns till salu om jag inte säger det.

Vi försöker att nischa in oss på att ha egenuppfödda ston i vår avelsverksamhet och då kan vi inte behålla alla vuxna ston. Hur gärna vi än vill. I år har vi Futura och Azora som uppnått vuxen och avelsgodkänd ålder. Sedan har vi Aciano som avelsgodkänd hingst.

Vi står med ett helt gäng unghästar som måste tränas på olika sätt när höst och uppstallning kommer. Azora ska fortsätta sin tömkörningskarriär, Futura ska påbörjas vid hand och likaså Aciano. De andra Bailarino, Divina och Cassiopeia ska "bara tämjas lite".

Både Dula och Bianca behöver sättas igång och det kommer att kräva lite tid från den som köper, men jag lovar att de är värda all tid. De är underbara ston och har så mycket kärlek att skänka sin ägare.

Priset är inte så viktigt som att hitta rätt ägare. Vi har satt 30000:-, exkl moms (37500:- inkl moms) och det är som ni förstår ett mycket, mycket bra pris. MEN då alltså till rätt ägare. Det ska vara någon som har tid och vill ge ett bra hem där de får stanna länge, länge.

Jag har lagt upp dem på salusidan på vår hemsida idag.

Hör av dig om du, eller någon du känner, är intresserad.

www.gustavsborg.com

Varje gång jag tvättar golv, skåp, väggar, mina kläder och alla trettioåtta delarna i passertillsatsen o assistenten kommer jag ihåg varför jag inte gör äppelmos mer än vart tredje år. Då har jag nämligen glömt hur förbaskat kladdigt det är och vilken tid det tar. Men när jag sedan äter det färdiga moset på en rostad macka så är allt stök glömt igen. Det är ju så himla gott.

Svängde ihop mors äppeldessert också (finns recept i boken) och den är djuriskt god. Speciellt med de mosiga äpplena som det är säsong för just nu. De ligger i drivor på gräsmattan.

Var duktig och fortsatte min beskäring av Aromaträdet. Det är i princip klart, men de äldsta träden är så vildvuxna så jag vet inte vart jag ska börja. Knipsade lite på bigarråträdet. Vill inte ha det högre än att jag kan komma åt och plocka bären från en normalhög stegpall.

Ska släpa ut jättehöga stegen imorgon och börja såga i äppeldjungeln. Tänkte ta tre max fyra grenar i år per träd för att undvika alltför många småskott.

Min gallring av plommon och Aroma har gett gott resultat. Det är ju faktiskt bättre med 100 stora äpplen än 500 små. Jag äter ju inte ens de där 100 och det finns gränser för hur mycket hästarna ska äta också.

Ha en god lördagskväll!

Ja, ni läste rätt. En 2-årig nordis-hingst fick panik i släpet och lyckades slänga sig ut genom skötardörren i farten! Han sprang längs vägen och fick syn på våra brudar i hagen och tog sig ner till dem. Sprang längs hagen och lät sig sedan infångas. Helt oskadd. Han hade ett par rispor i pälsen och de kom antagligen från när han tog sig loss inne i släpet.

Jag hade duschat efter min mockningsräd och såg att våra tjejer var lite på sin vakt i hagen. Jag stod kvar i fönstret och tittade och såg ett par personer som kom gående med en liten häst på vår parkering. Hm... Jag gick ut och då berättade de vad som hänt.

Vilken änglavakt de haft. De fick köra in i vårt ridhus och vänta på vår snälla veterinär som kom och gav lugnande så att de kunde fortsätta färden.

Väldigt trevlig liten pålle och lika trevliga ägare. Jag hoppas de kom fram utan mer dramatik.

Jag har suttit vid datorn mer än halva dagen och fixat med boken bl a. Massor med saker att tänka på när man ger ut en bok och den ska registreras både här och där. Nu finns den tillgänglig för bokhandeln.

Efter ett antal timmar på kontorsstolen var jag bara tvungen att röra på mig så jag for ut i stallet och tömde ur sex boxbäddar. NU är jag präktigt trött igen. Gucci sa att hon minsann inte tänkte hjälpa mig ett enda dugg!

Nä, den madamen är väl inte precis stallkattsmodellen heller...

Våra små tjejer och killarna i bakgrunden. Cassiopeia till vänster och Divina till höger.

Futura växer och frodas.

Uh, så möra vi är i kroppen idag efter vår halmrullning! Gucci hjälper oss att hålla nere tempot och har redan begärt att bli borstad två gånger. Pälsen är mjuk och fin med andra ord och inte ett strå i oordning. Tur vi har våra katter.

Det regnar och jag kan med viss tillfredsställelse säga att det behövs. Hade vi inte haft de där 100 storbalarna halm under tak hade jag nog tyckt annorlunda. Soffa, bok o kaffekopp?

De kommande bilderna är från augusti 2009. Så mycket som hänt...

  Alissa G (nu hos Hanna)   Dula o Rombo G (Spanien)   Ninfa o Aciano G   Aguila o Capitano G (Spanien) Aguila igen    Estela o Futura G

Vilket gäng vi hade det året. Tre hingstar som hade så kul tillsammans.

Futura är numera barnvakt för åringarna och de går så fint ihop. Hon tillför lugn och trygghet till de små. Tidigare gick Azora också med dem, men hon ville bossa de andra lite. Inte något våldsamt alls, men de tre som går tillsammans nu funkar toppenbra så Azora fick gå in till de vuxna. Hon hade dessutom blivit rätt så tjock och behövde inte den rikliga mängden gräs som de små får.

Jag har svårt att fatta att Aciano och Futura är lika gamla. Han känns minst ett år äldre. Dags att börja jobba dem vid hand i höst. Futura är inte redo för sadel än. Hon behöver växa klart. Aciano känns mer klar i kroppen, men vi tar det lugnt. Jobbar vid hand och lägger på sadel, men väntar med inridningen. Azora däremot får nog vänja sig vid både sadel och ryttare till hösten. Kenneth ska fortsätta tömkörningen och eventuellt inkörningen. Hon känns helt klar att börja göra lite mer "allvarligt" arbete. Betydligt lugnare än vad hennes mor var i sin ungdom. Hon var helt stollig och inget vettigt gick att utföra förrän hon fyllt 4-5 år. Men då var hon färdig och det var bara att sätta sig på henne. Så cool!

Mitt råd är alltså att ta det lugnt. Vänta och se när hästen är mentalt redo. Vissa är det vid tre och andra vid fem års ålder. Det blir bara bakslag och tråkigheter om man skyndar och allt tar dubbelt så lång tid. I värsta fall måste man träna om hästen totalt och vinna ett förlorat förtroende. Och det är helt onödigt och mycket tråkigt arbete för alla parter.

Den spanska veterinären som avelsvärderade i år hade ovanligt lugn inställning till inridning. Han gillade Bailarino väldigt mycket och det första han sa till oss var "ha nu inte för bråttom med honom". Han tyckte inte ens att vi skulle rida in Aciano nu. Han, liksom en del andra jag hört, sa att de hästar han såg ute i högre tävlingssammanhang som unga var borta från banorna när de var under tio år.

Nu är det ju ingen större risk att vi tävlar FEI, så på den punkten är jag inte bekymrad :-) men tror ändå att jag ska ta det easy. Om inget annat så mår jag själv bra av detta.   

Ibland får min kamera till det riktigt fint. Buddlejan gick hädan redan förra vintern. Den var egentligen bara vacker precis när den slog ut, sedan vissnade den rekordsnabbt och var bara brun och ful. Saknar den inte speciellt mycket.

Hej vad det gick! Då tog vi ändå 45 minuters paus när de körde iväg och lastade fler balar. Det hade vi aldrig fixat med småbalar.

Nu kan vi sova lugnt. Både hösilage och halm hemma. Vi har inte öppnat några hösilagebalar än, men de ska väl vara fina hoppas jag. Våra tjockisar får livnära sig på gräs en månad till ( i bästa fall).

Jag tror knappt det är sant när jag ser så fin halmen är. Tänk, efter säkert tre år med grå och trist halm får vi äntligen kanonfin. Förra året var helt bedrövligt. Jag fick sortera och kasta ca 25-30%. Stå och ta av ett tjockt lager av det yttersta som blivit blött i flodvågen vi hade i fjol. Gödselstacken bara växte och växte och jag fick stå i unken halmdoft. Usch, ett sådant år vill jag inte ha igen. I vinter ser det ut som både vi och hästarna får njuta.

Oj, har suttit med bokföring hela dagen och fullkomligt glömt bort tiden. 15.14 och det är nog dags för lunch. Bokföringen klar och jag är nöjd med mig själv.

Måste bara ut och kolla halmen igen!!!