Bullarna tornar upp sig i köket o några sockerkakor toppar högen.

Gucci gör vad hon kan för att hålla nere mitt blodtryck. "Du vet, det ordnar sig matte, säger hon.  Det kommer några hundra och fikar här på söndag. Det fixar ni. Ta det lugnt!"

En sak är i alla fall säker och det är att söndagens kafferep är sommarens höjdpunkt. Sååå roligt det ska bli!

Idag blir det kakbakande för fulla muggar. Jag ska bunkra inför kafferepet om i fall det inte kommer in kakor så det räcker. Men nog ska det väl göra det? Spceiellt efter artikeln i dagens nätupplaga av vår lokaltidning.

http://hd.se/bjuv/2012/08/06/kakkalas-for-valgorenhet/

Fler utställare. Marianne och Ros-Marie renoverar möbler och Marianne gör även smidesmöbler.

Problemet med de flesta välgörenhetsorganisationer är att den som ger inte har en aning om vad pengarna går till eller hur mycket som verkligen når fram.

Vårt kafferep blir annorlunda. Vi lovar! Om du vill får du en rapport på precis hur mycket vi får in och vad pengarna gått till.

Här är exempel på ett projekt som Ny Familj Kambodja valt att satsa på.

Här ett annat.

Inte fy skam, eller hur?

Alpakahof tar med sig fyra alpackor och produkter av den fina ullen.

Alexandra visar blomsterkonst. Buketter till försäljning. Buketten på fotot är en brudbukett. Kanske inte så svårt att gissa?

Vi hoppas på invasion! Och torrt väder så vi kan använda en av våra hagar som parkering.

En presentation av föreningen Ny Familj Kambodja för er som inte läser Facebook.

I sådana här sammanhang är Facebook helt oslagbart. Alla har hjälpts åt att bjuda in vänner och vi är uppe i över 1000 inbjudna. Det är ju helt OK även om bara 10 % av dessa kommer. Sedan kommer det blänkare i ett par lokala tidningar, vi har bjudit in mailkontakter, satt upp lappar osv, osv. Det vore väl sjutton om det inte blev 400 personer?

Å så lite Ledin!

Han fick bra kritik i HD. De tyckte precis som jag dessutom. Ledin levererar, inga överraskningar utan det är musik rakt upp och ner och så tryggt och fint.

Jag tillsammans med make, dotter och picknick-korg i sällskap samt 7 500 andra var på Sofiero och lyssnade på Tomas Ledin igår kväll. Publikrekord för säsongen.

Han är svensk sommar för mig. Låtar, rätt upp och ner, utan en massa krångel och effekter och 7 500 människor som jublar och sjunger med. Alexandra och jag krånglade oss ända fram till scenen och det var en så härlig, vänlig stämning. Jag hoppas jag kan komplettera med några bilder senare under dagen.

Det känns som det var länge sedan jag hade bilder på gossarna, så här kommer ett helt gäng.

Något väckte deras nyfikenhet långt bort i fjärran, men jag såg inget.

Baila och Aci stod tätt ihop. Enade mot faran...

Sedan såg jag vad det var! En råbock och en get som hoppade i sädesfältet.

Idag skulle hela dagen egentligen vara fullbokad, tills den ena efter den andra ställde in och jag fick semester istället. Som det kan gå :-)

Det känns stort och det ska bli mycket spännande att få möjlighet att vara med med vår bok på Bokmässan. I slutet av september går mässan av stapeln.

Katrin och jag har fotograferat som tossingar och vi såg ut som zombies igår kväll. Den här gången har vi bl a testat indonesiska specialiteter samt någon spansk och frityrkastrullen gick varm, bokstavligt talat. Hela huset doftade (luktade   ) "semester" och resultatet blev helt OK. Katrins sambos mamma är från Indonesien och det var trevligt att få prova hennes recept.

Våra pållar går och njuter av sommaren. Pojkarna går i hage med vanligt lågt staket så de får komma in på natten. Inte för att de är så särsklit vildsinta, men det känns ändå lite mer seriöst att ha nattlig koll på sina hingstar. Bailarino mättes idag och han har nog höjt sig en centimeter, men framför allt har han lagt på sig vikt och det behövdes. Han var rätt så ranglig, väldigt tonårsaktig i kroppen. Nu börjar han bredda lite mer och ser fin ut. Det var inte läge att dra iväg på Championat med honom när han är så i växttagen och att åka med Aciano ensam gör vi inte heller. Vi stannar hemma den här gången. Åringarna är på tok för små och växer ju också både hit och dit just nu. Vi är ju inte direkt sysslolösa heller för den delen.

Foto Katrin Nilsson, Lotus Lens

Vårt lilla hjärta, Corazona G. Tänk att det är ett år sedan hon åkte från gården. Hon är ju grymt söt, eller hur?