Idag har vi longerat Azora med sadel och sedan har jag stått på pallen bredvid och burit mig allmänt klumpigt åt. Slängt upp foten på hennes rumpa, bankat (försiktigt), dragit i sadeln, viftat med jackan och hängt lite på henne. Hon tar del hela med ro. Det är ju bara knäppa matte som viftar och bär sig åt. Vi provade båda sidor för säkerhets skull.

Hon är van vid tömkörningsgjorden och att lägga på sadel och knäppa gjorden är inga problem alls.

Att röra sig med sadel på är en annan femma. Det var väldans vad det blev vingligt. Men nu ska vi verkligen ta tag i inridningen så inom en månad är jag uppe, eller Ingrid. Azora skulle ju bli hennes riddarhäst :-)

Jag brukar vara rätt uppe i varv inför stora kurser. Det är massor att tänka på, men den här gången känner jag mig helt avslappnad. Kanske för att det är en avslappnande kurs :-) men mest tror jag det beror på att jag har hjälp i köket av bästa dottern.

Alexandra har planerat och grejat och skrivit lista till lilla mor. Allt jag behöver göra är att sammanställa och åka och handla. Ha, BINGO! Vilken lyx. Underbart med snälla, hjälpsamma och matlagande barn   

Brudbukett gjord av ovan nämna dotter.

Vi kom hem mitt i natten efter en god och mättande :-) middag med goda vänner. (Den desserten gott folk gick inte av för hackor. Å doggybag fick vi med oss hem så vi kan avnjuta den dacapo till förmiddagsfikat i solen.)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om...

Innan vi åkte till middagen tog vi in hingstarna. Har tänkt oss att göra det i sommar för att nattsömnen (vår alltså) ska bli lugnare. Då vet vi precis var de befinner sig. 

När vi kom hem åkte vi ner till stona med hö. Det var kolmörkt och alldeles tyst. Vi körde utan ljus på fyrhjulingen. Efter någon minut hör vi åtta hästar komma dundrande i full galopp. De känner igen ljudet på matmaskinen.

Det var så marken gungade. Mäktig känsla. Vi ser inte så bra som de gör i mörkret. Det var bara att stå stilla och hoppades att det stämmer att de har bra nattsyn.

Näktergalen sjöng som en tok. Hästarna mumsade hö och det var helt magiskt.

Kenneth gav mig lite sovmorgon idag och tog ut killarna själv. Det går alldeles prima att de dem i par. Väluppfostrade pojkar.

"My horses understand me tolerably well; I converse with them at least four hours every day. They are strangers to bridle or saddle; they live in great amity with me, and friendship to each other."

Sagt av Jonathan Swift, 1667-1745, författare till Gullivers resor

Du som följt mig ett tag vet nog att jag hamnar i de här funderingarna då och då. Vad gör vi med våra älskade hästvänner, ska man stoppa en järnbit i munnen på dem, ska man överhuvudtaget rida dem osv, osv. Sedan kommer andra dagar när jag tycker det är självklart att vi ska rida dem osv, osv. Inte lätt det här. 

Men det faktum att jag vill vara deras vän och ledare utgår jag alltid ifrån. Och jag tror att man kan vara både vän och ledare samtidigt. 

Alla dessa funderingar gör också att jag aldrig kommer att bli någon "hästhandlare". Jag har haft sömnlösa nätter när vi haft en köpare, som jag varit tveksam till blir bra för hästen, och vänt och vridit på allt. Såhär kan man ju inte hålla på och samtidigt sälja en massa hästar. Då hade jag varit tvungen att tacka och ta emot och sälja.

Vilken tur att vi alla är olika annars hade inte många hästar bytt hem :-) Fast vi kanske inte hade haft 10 hästar i stallet heller :-))

Grabbarna Grus i kämpartagen.

Vi har fixat till en av de mindre hagarna till killarna. Den behöver klippas och det sköter våra matmonster väldigt bra. De till och med glömde bort att slåss (nästan) när vi släppte där.

De får gå några timmar där idag och får mindre hö inatt. Får vänja in lite försiktigt även om de har gräs där de går nu också. Vi släpper i vanliga hagen på morgonen så de får klara av det dagliga slagsmålet och språngmarschen i stor hage. De har en våldsam energi när de släpps ut. Hu, jag vill inte tänka på att ha de där två ensamma i boxhagar, som är det vanligaste för hingstar.

Vi jobbade killarna i ridhuset och gick igenom det vi lärde oss på kursen. Något mer okoncentrerat idag, men annars är vi nöjda. Bailarino gjorde debut och var riktigt duktig. Lyhörd och följsam.

Jag har rensat ogräs och har förstås gjort mycket mer än jag borde. Nu blir det viloläge resten av dagen.

Vi har haft "plankan" liggande i ridhuset ett par veckor och sprungit kors och tvärs över den. Bianca har denna som ett av sina paradnummer. Idag travade hon över den med buller och bång.

Vi lasttränade Bianca och Azora ute på gårdsplanen. Det blåste friska vindar och Kenneth pilade fram och tillbaka i full fart med fyrhjulingen, så störningsmoment saknades inte. Men vi kan konstatera att tjejerna är klara med träningen. De gick ut och in flera gånger, lätt som en plätt. Plankträningen har säkert hjälpt till. Det är samma typ av burkiga ljud och lite osäkra rörliga underlag. 

Nu får vi skruva upp svårighetsgraden i ridhuset annars somnar vi. Ska knyta remsor med något prassligt i vår portal till att börja med.

Jag tror jag har världens bästa stallkompis dessutom. Ingrid är alltid lika glad och positiv och allting är enkelt. Härligt. Tänk så lyckat det blev med det där mejlet du skickade mig, Ingrid!

I lördags morse, när vi hade kurs, kom jag ut i stallet vid 8.30 och hörde något som prasslade i bortre stalldelen. Vem där? Jo, Ingrid som redan hunnit mocka nästan alla boxarna. Du underbara människa   

Nobleza och en väldigt ung Aciano.

Detta är en fråga som Hästen i Skåne har tagit upp och jag hoppas att de går vidare med den. De pratar om en certifiering för hästavbytare och det skulle vara mycket tryggt att kunna få tillgång till sådana.

Om Kenneth eller jag blir sjuk hoppas vi bara att den andra parten håller sig frisk. Det är ju en skräck om vi båda ligger för ankar och tänk om någon av oss skulle bli allvarligt skadad. Jämmer och elände att stå helt själv med allt som ska skötas på gården.

Man lämnar inte över hingstar, sto och eventuella föl till vem som helst.

För enskild firma får man inte dra av olycksfallsförsäkring i bokföringen, men däremot medhjälparförsäkring. Fast det finns inga medhjälpare att få om man behöver, så den försäkringen kan man lika gärna spara in på. 

Återigen beror det väl på att vi hästföretagare inte ses som "riktiga" företagare av myndigheterna. Hade vi haft kor eller grisar hade det inte varit några problem att få avbytare.

Upp till kamp!

Gräset är klippt för första gången i år och nu väntar grillen och goa stolen och något gott i glaset. Lite hysteriskt passar vi på att njuta av den välkomna värmen.

Ja, det är frågan man måste ställa sig i all hästhantering. Vid mitt första träningspass igår stod det helt klart att en förvirrad ledare leder till en förvirrad häst :-) Helt plötsligt skulle vi göra på ett annat sätt än vi tidigare gjort och jag förstod "nada". Stackars Aciano blev lika snurrig som jag. 

Egentligen har jag gjort precis den här lektionen i vår NH-träing, men fick inte in i mitt huvud att det var såhär enkelt nu också. Jag fick till allt ungefär tvärtom mot vad det skulle vara, men efter att ha tittat på ett par ryttare till gick det upp ett Liljeholmens och sedan blev allt klarare och pass tre gick tämligen galant. Aciano är en mild och fin herre och tog det hela med ro efter att ha backat och stegrat sig ett par gånger. Pass nummer två kom vi båda till ro och han fick visa hur duktig han kan vara.

Summan av kardemumman skulle bli att hästen aldrig ska lägga sig på kapsonen/bettet och att vi aldrig ska använda handen som stopp och styrning utan istället ha vår kropp som hjälp i samarbetet. Det lustiga är att vi tränar vår ridning, våra vikthjälper och vår sits även från marken. Extra viktigt för oss att lära oss, med ett gäng unghästar som ska startas så att de redan från början lär sig tolka våra hjälper och att vi kan behålla fjäderlätta signaler. Då blir kommunikationen mycket trevligare för alla parter.

Våra stallkatter övar på att bli innekatter

Kan inte påstå att det varit särskilt svårt att få dem att ställa om. Men de vill ut och härja när skymningen faller. Dock är de tacksamma om vi öppnar dörren vid midnatt igen. Givetvis får de springa ut när de vill och vill de stanna ute hela natten går det också bra. Ska de bli så grymt lata får vi nog skaffa ersättare i stallet. Möss, sorkar och annat oknytt lever väl loppan nu.

Just nu har Tiger klubbat mer Kenneth i soffan (inte särskilt svårt) och Putte gör sitt bästa för att trycka ner tangenterna till mig. Tror han vill säga att jag också ska inta en soffa. Dags att hålla låtsasvilohelg efter en arbetshelg.