Vi kom hem mitt i natten efter en god och mättande :-) middag med goda vänner. (Den desserten gott folk gick inte av för hackor. Å doggybag fick vi med oss hem så vi kan avnjuta den dacapo till förmiddagsfikat i solen.)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om...

Innan vi åkte till middagen tog vi in hingstarna. Har tänkt oss att göra det i sommar för att nattsömnen (vår alltså) ska bli lugnare. Då vet vi precis var de befinner sig. 

När vi kom hem åkte vi ner till stona med hö. Det var kolmörkt och alldeles tyst. Vi körde utan ljus på fyrhjulingen. Efter någon minut hör vi åtta hästar komma dundrande i full galopp. De känner igen ljudet på matmaskinen.

Det var så marken gungade. Mäktig känsla. Vi ser inte så bra som de gör i mörkret. Det var bara att stå stilla och hoppades att det stämmer att de har bra nattsyn.

Näktergalen sjöng som en tok. Hästarna mumsade hö och det var helt magiskt.

Kenneth gav mig lite sovmorgon idag och tog ut killarna själv. Det går alldeles prima att de dem i par. Väluppfostrade pojkar.

 

Malin Johansson

14 maj 2013 09:57

Ja det är magiskt när hästarna kommer dundrande, lite spännande så där mitt i natten!
Lät som en lyckad kväll med god mat och vänner, och härliga sovmorgon

http://www.havrefallen.bloggspot.com

Ann-Britt

14 maj 2013 10:10

Ibland får man utmana naturen :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...