Idag är det lite synd om mig för jag har drabbats av en liten "mag-baselusk" och känner mig "kåsen". Har legat på soffan någon timma och tyckt synd om mig själv, men det var inte något roligt och upplyftande tillstånd, så nu är jag uppe och aktiv igen!

 Kajor och skator besöker vårt stall och de är ute efter svalornas ägg eller ungar. Jag vet inte riktigt om de har kläckts fram än, men kråkfåglarna är inne och gör sina raider. Igår kväll var det alldeles tyst i stallet och inte en svala syntes till. Idag är de tillbaka och förhoppningsvis har de kvar sina ägg.

Kenneth vaknade tidigt i morse och höll egen liten gökotta på gården och passade samtidigt svalorna...

När vi någon gång får hit en person med gevär så syns inte en kråkfågel till på en kilometers avstånd. De är grymt smarta.

Jag hittade denna historia på Linda Tellington Jones blogg och vill dela med mig av den för den berörde mig:

There is more love among animals than the average person who has no pets can even imagine.

She had been hit by a car as she swooped low across the road

The male swallow brings the female food and attends to her with love and compassion

[/caption
]He tries to move her … a rarely-seen effort for swallows!

Apparently aware that his sweetheart is dead and will never come back to him again, the male appears to cry

He brings her food again but finds her dead

At last aware that she would never return to him, he stood beside her in sorrow