Idag var det jakt på grannens mark, vid sidan av våra hagar. Det gick åtta rådjur i en flock när jakten startade men det blev snart bara sju stycken. Jag trodde jag skulle känna en viss tillfredsställelse när den rosenätande besten föll, men det var förfärligt. Vi var ute med hö till våra hästar när det hände och jag vände bort blicken efter första skottet. Jag ville inte se mer. Jag nöjer mig med min teoretiska del av jägarexamen för jag inser att jag aldrig skulle kunna skjuta på ett levande mål. Att peppra ett pappdjur gick väl an, men fyyyy så ledsamt med en levande varelse.
De andra sju räddade sig genom våra hagar och undkom. Hela gänget med harar kom också undan.
Foto från den 20 mars förra året. Oh nej! då vill jag ha vår i år.
skogsfrua på Dal
6 januari 2010 21:05
Rosenätande besten... du är ju bara för ROLIG! Mer hedrar dig ändå dina känslor när besten* föll. De flesta skulle nog inte äta kött efter ett besök på slakteriet eller om de själva skulle stå för dödandet, men vi är bra på att förtränga.
Hästarna ser ut att gå på playan, här har vi nog 1/2 m snö och det bara fortsätter...
Ha det gott!
http://barasaras.bloggplatsen.se
ylle
7 januari 2010 06:40
Visst är det hemskt! Jag förstår inte hur man kan höja bössan och släcka livet i de vackra rådjursögonen! För att "det är så fint att vara ute i naturen" eller vad nu jägarna brukar skylla dödandet på... vem jagar för att hålla sig vid liv nuförtiden i vårt land?
För några år sedan jagades det häromkring och en dag såg jag några årskid komma skuttandes genom vår hage. Det hördes ett BANG!! och så föll ett av djuren. Mitt i språnget. Hästarna var inte i närheten, men otäckt var det. Nu sedan vi köpt marken jagas inte här. Vilket våra älgar verkar tacksamma över - de hälsar ju på då och då!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Teija
7 januari 2010 13:18
Åh, det är här på din blogg man skall vara... blommor och fjärilar det är fint det:D
Hm. Snart är det dags för lervälling igen... fast det kanske är att föredra för hästarnas hovar?
Ha det gott:D
http://varannandag.bloggplatsen.se
Ann-Britt
7 januari 2010 16:04
Usch ja, synen av det fallna djuret förföljde mig hela kvällen också. Hade hon dött på första skottet hade det varit så mycket enklare att smälta, men nu krävdes två skott och hon var ändå inte död. Det plågade mig så.
http://gustavsborgpre.bloggagratis.se