Aciano börjar bli stor pojke och han har så härliga uttryck för sin livsglädje. Han kan gå lugnt och fint bredvid Kenneth när vi tar in från hagen och så ett tu tre hoppar han rakt upp i luften och gör en capriole. Sedan tittar han på Kenneth precis som "tycker du också det är härligt att leva husse?". Husse är väl förbi sin bästa carpioletid, men han njuter av Acianos små hyss.

PRE har den underbara egenheten att de gör krumsprång på slak lina, inte att de sträcker grimskaftet det minsta. När han landat är han lugn och fin igen.

Den här lille skitungen pratar jag om. Nu är han 143 i strumplästen och den största unge vi haft än så länge. Tänk han som hade så långa ben att de inte bar honom utan bara hängde och slängde. Jag var lite bekymrad för honom. Nu är benen raka och fina och mycket starka.

Tiger och jag har haft njutarstund i stallet. Jag hade precis mockad Ninfas box när Tiger kommer och skriker att han inte fått kela på flera timmar!!!! Så jag fick sätta mig i halmen och göra min plikt. Varmt och skönt och jag förstås att hästarna har det gott när de ligger och sover.

 

skogsfrun på dal

7 januari 2010 16:25

Hihi, så där bar sig mina Lippar åt också. Lite svsårt att åstadkomma på 2 ben så klandra inte guben:-)
En hästbox ska också en mänska kunna sova i har alltid varit min paroll, men i år har vi spån i brist på bra halm så hästarna får sussa utan min medverkan;-)) Nåja, nu har ju isisar betydligt mer päls än en ädel...skogsfru.

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

ylle

8 januari 2010 05:35

Vad härligt med levnadsglada hästbarn! Och vuxna med, förstås! PRE:n verkar vara en härlig ras!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Mägi

8 januari 2010 15:31

Fint med långa ben!;-)
Jag måste även "tyvärr"passa på att fråga vad som gett snett & som fick ett olyckligt slut med din bekannts transport av föl? (om jag förstod det rätt?) Är hemskt, hemskt ledsen för olyckan och ska om 3 veckor hämta min egen, därför frågar jag. Olycksrisken vid transporten är ngt jag tänker på dagligen just nu och vad man kan vara förutseende med...råd? Är kanske en tillfällighet, men tycker mig ha hört om flera mkt tråkiga utgångar vid tranport av föl sista tiden....

 

Ann-Britt

8 januari 2010 17:04

Tackar för kommentarerna. Det kan du ha rätt i Skogsfrun. Är det för att han bara har två ben som hans caprioler är så usla?
Mägi. Det var inte vid transporten det hände.
Vi kör alltid våra föl eller unghästar helt lösa i en tom transport. Men det är alltid lite otäckt med att transportera unga hästar. Det bästa är att öva mycket och prova små korta sträckor med unghästen ensam om den ska åka ensam till dig. Eller skicka den med professionell transportör, då åker den tämligen säkert. Det kan vara värt de extra slantarna det kostar.

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 

Kerstin

8 januari 2010 20:46

Storebror Corredor han kan han också. Vi gick på promenad i förrgår. Och det var så roligt, så roligt så roligt tyckte Corredor. Inte en hov i marken. Men så snäll, matte behöver bara höja ett finger så hålls Corrisen snällt på sin plats. Och så lekte vi också, matte var tjur och Corrisen tjurfäktningshäst. Han rör sig obeskrivligt snabbt i sidled och är så fokuserad på "mattetjuren". Vi hade jättekul i vår vilda lek. Corredor slutar genast busa när man visar att nu var det klart. Han är en superfin häst!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...