Jag brukar alltid gnälla över min Postkodlott som jag aldrig vinner något på. Tror ni att jag vunnit på lotteriet nu? Nej, ännu bättre. Tusen gånger bättre!!

Jag sitter och pratar med en PRE-kollega i mobilen när vår andra telefon ringer. Kenneth svarar och jag förstår han tycker att jag ska avsluta mitt samtal. Jag blir lite irriterad på honom. Men OK efter ett tag så gör jag som han ber.

Det var vår dotter som ringde och berättade att hon snurrat tre varv med bilen på motorvägen, åkt in i räcket tre gånger och stannat mot trafiken i omkörningsfilen, men allt är bra med henne. Jag blev kall och varm om vartannat.

Alexandra kör budbil nu och märkligt nog skulle hon efter denna "runda" fortsätta att köra ut sina paket!! Jag föreslog att hennes käre far skulle komma och vara PRAO idag och köra bilen så hon kunde sitta i lugn och ro. Hon godtog genast förslaget, så Kenneth begav sig till Ängelholm.

Nu är alla paket utkörda och de verkade ha haft en trevlig eftermiddag.

Efter gårdagens inlägg förstår ni nog att jag är så innerligt, innerligt tacksam över att allt gick bra.

Alexandra läste om min väninna igår och det sista vi sa till varandra igår i telefon var "Jag älskar dig".

Jag skulle gladeligen kunna köpa tusen nit-Postkodlotter till och aldrig önska mig en vinst, bara inget händer min älskade unge.

Kanske var det en skyddsängel som var med henne idag. Här änglar på Giraldan i Sevilla.

 

Charlotte

3 december 2010 16:51

Hvor har du dog inderligt ret, Ann-Britt!! Hvad betyder det at vinde i Lotto, når ingen gevinst kan erstatte vores kære!

http://www.colinadelsol.dk

 

Nina

3 december 2010 20:42

Fy vad läskigt! Skönt att hon är ok.

http://www.dorado.bloggagratis.se

 

ylle

4 december 2010 09:06

Skönt att det gick bra, ja när sånt här händer blir man tacksam över skyddsänglar -och fäder som rycker in... inte skulle hon väl köra vidare sen? Litet chockad måste hon ha blivit? kram

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Evisen

4 december 2010 11:05

Oj! Åhh.. vad skönt att det gick bra!

http://www.metrobloggen.se/evisen

 

Annie

4 december 2010 12:16

av egen erfarenhet vet jag hur livet kan förändras på en bråkdel av sekund. det viktigaste i livet är gratis, alla slags kärlek och att ha hälsan. hälsa har jag ju inte direkt men jag skattar mej ändå lycklig över kärleken som finns i mitt liv både 2 och 4 bent!

just empati saknad i vårt effektiva samhälle är både svårförståligt och fruktansvärt, man kan knappt förstå att det finns ändå är man ständigt berörd av det.
krama om varandra o gläd er!

förstår den overkliga känslan som grep er, då både jag o min dotter har omfattande skador. att min dotter skadades var nästan traumatiskare än min egen olycka som faktiskt är mer omfattande, det är inte lätt att stå bredvid hjälplös
Vänliga hälsningar Annie

Ann-Britt

4 december 2010 13:44

Tack Annie
Vår tacksamhet är gränslös. Visst är det så att ens barn är det allra viktigaste i livet, så jag förstår dina känslor också.
Ta hand om er!

 

Natalie

4 december 2010 17:02

Usch! För några år sedan var min mamma med om en olycka på E4:an. Hon voltade med dåvarande volvon och landade en dm från en bergvägg.

Otroligt nog klarade hon sig fullständigt oskadd men det var inte ett trevligt samtal att få!

Själv var hon mest nöjd över att äggen hon hade i bilen för tillfället hade klarat sig fint.

http://colina.bloggplatsen.se

Ann-Britt

5 december 2010 17:07

Jag körde in i en annan bil för ett antal år sedan och det jag tänkte på var just äggen! Jag hade varit och handlat och skulle baka till Blå Stjärnans julmarknad. Kvinnor!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...