Jag skriver ett kollektivt tack till er som kommenterat mitt förra inlägg, både här och på Facebook. Ett par av er har nyligen varit ute för samma sak med era barn och ni vet hur det känns.

Kenneth och jag var helt tomma inombords igår kväll och vi kunde inte ens reda ut om vi var hungriga eller ej. Tog oss en whisky istället. En god sort jag köpte på vår Spanientrip.

Jag fick frågan om hon verkligen förväntades köra vidare och ja, så var fallet. Firman kom med en ny bil, för den andra var ej körbar, ena däcket hade krängts av fälgen, paketen lastades om och "Hej och hå lilla gumman". Helt utan empati i mitt tycke.

Men hennes dag slutade kanske med högvinst ändå, för hon fick ett mycket trevligt anbud om något som jag inte kan prata mer om just nu. Mor och far håller tummarna!

Spanska flygarbetarna strejkar så nu hade det inte vara kul att vara i Sevilla. Om man inte vill stanna kvar på ombestämbar tid förstås...

Hästskjutsar vid katedralen. Där är många hästar jag skulle vilja rädda, men inser att de bara skulle ersättas av nya stackare.

Sevilla är en fantastiskt vacker stad. Det märkliga är att man känner sig som ensam turist. Det var några japaner vid katedralen, men annars hörde vi varken engelska, tyska eller något annat utländskt språk. Lustig i en så stor stad. Det har varit likadant alla gånger jag varit där.

Gränderna är vackra och vindlande. Helt omöjligt att lokalisera sig om man går vilse. Nu hade vi Alex gps och det kändes tryggt. "Lisa" tog oss framåt på de mest märkliga ställen. Några gånger tvivlade jag på hennes förmåga, speciellt när hon sa; sväng höger, sväng vänster, sväng höger, sväng vänster på en och samma gång. Hon verkade helt hysterisk, men vi fick till det. Det var på vägen till pizzerian som hon fick frispel helt. Gränderna var mycket smala och stackars "Lisa" var helt oförberedd.

På vissa ställen går det precis att klämma in en liten bil och där fräser taxibilarna glatt in. Det är nästan så man vill sträcka ut handen och dra in backspeglarna. Fotgängarna får trycka sig mot husväggarna för att släppa förbi bilarna.

Torget framför La Giralda.

 

Ingela R

5 december 2010 07:28

Din dotter har väl anmält olyckan till sin amf-försäkring? Eftersom hon snurrat runt och slagit i räcket flera ggr så kan hon ha knäckt till i rygg eller nacke. Det kan ta år innan det blir ev problem av det. Alla skador/olyckor i arbetet stora eller små ska anmälas dit. Det är det den är till för. Och det är inte alltid arbetsgivaren bryr sig eller ens tycker att det är nödvändigt. Så det är upp till arbetstagaren själv.

Ann-Britt

5 december 2010 17:10

Hon var och kollade med läkare och hon var OK. Hon voltade inte, utan snurrade men det räcker ju.
Tack för omtanken.

 

ylle

5 december 2010 10:01

Den där budbilsfirman tycker jag handlade helt fel.. självklart ska man tas om hand när man varit ute för en sån händelse... snacka om brist på empati! Whisky är en bra nervlugnare, hoppas att det känns bättre nu idag! kram

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

5 december 2010 17:08

Tack för att du tänker på oss!
Mycket märkligt tycker vi också att hon skulle köra vidare.
Whiskyn hjälpte.

 

Magda

5 december 2010 20:39

Nä men usch och fy, kunde gått riktigt illa i dne där olyckan! Ja, man tar mkt för givet ofta. Tråkigt att det måste hända ngt för att man ska bli påmind om hur skört livet är...gäller nog de flesta...

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

6 december 2010 12:21

Tänk så fort man glömmer att vara tacksam också. Snart nog gnäller jag väl igen över nitlotter och vinterväder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...