Tja den kulören var mina kinder igår kväll. Jag sa till Kenneth när vi satt och åt middag "OJ, jag känner mig helt rosa om kinderna". Du är RÖD sa denna kärleksfulla och hänsynsfulla make. Tack, jag kände mig genast mycket vacker...

Jag hade nog fått en överdos av solenergi också för jag kunde inte somna förrän vid 1.30 inatt.

Idag släpade jag fram Baden-Baden-stolen och sov 1 1/2 timma ute i solen. Nu med solskyddsfaktor 20 och inte i bikini utan med tjocka mysiga yllefiltar över mig.

Igår såg Kenneth bra flockbeteende i svår stohage. En lös hund kom som en vilde in i hagen och jagade upp alla stona mot grinden. Inte kul alls! Aguila, som är högdräktig, ställde sig längst ifrån hunden och två ston skyddade henne. Tre ston gick mot hunden med halsarna böjda och huvudena lågt och då förstod hunden att den var i underläge. Det såg ut som de skyddade Aguila. Fantastiskt! Hon skulle normalt varit den som ledde flocken mot hunden, men nu med sin tjocka mage behövde hon deras stöd.

Ägaren kom springande och bad så mycket om ursäkt. Kopplet hade på något sätt gått sönder och hunden måste ha haft spaning på stoflocken. De var inne på fotbollsplanen, men hunden visste precis var det fanns ett hål i staketet och smet ut där. Ändå hade ägaren gått runt klubbstugan så att de inte kunde se vår hage.

Tack och lov för kloka hästar alltså!

Dottern har sett till att få lite motion idag genom att ta Espera vid hand. Espera har vant sig vid att vi befinner oss vid sidan om henne och trivs riktigt bra med det. Första gången (när jag filmades) var hon lite tveksam till om det var en så bra idé. Hon är bara så himla trevlig att jobba med och det är mycket lätt att tycka om henne.