Det gäller att utnyttja alla friska krafter som kommer innanför dörren i stallet.
Foto Sofie Sandgren
Kelly, 5 år, har nu lärt sig att väga höpåsar och bära ut dem till respektive box. Superduktig tjej! Hennes mamma gick runt och provade sin nya kamera.
Foto Sofie Sandgren
Estela med grimma hängande i näsan... Bildredigering är nästa projekt för nyblivna kameraägaren. Så många fina bilder jag ska få nu. Jag tackar så mycket Fie.
Annars började dagen med en himla fart. Jag var uppe 6.30 och morgonfodrade hästar och sa adjöss till gubben, som åkte på kurs. Sedan lagade jag köttgryta till Agilitygänget.
Vädret var uselt så vi tänkte släppa ut hästarna i omgångar. Det var i princip storm här. När vi kom ut i stallet låg Azora ner och det var väl inget märkligt, men sedan låg hon helt platt... Hon reste sig ett tag och låg sedan platt igen och gjorde så flera gånger. Nej, det här stod inte rätt till. Första gången på alla år vi haft häst, som vi haft kolikkänning på någon av våra hästar. Ingen feber och rullade sig inte, men konstig. Jag pratade med vår veterinär och fick rådet att promenera med henne. Så det blev till att gå en runda och då släppte det och hon blev sig själv igen. Puh! Jag är så van vid superpigga och friska hästar och är väldigt bortskämd med att allt går på räls. Jisses vilken tid det tar när det hänger upp sig lite, som nu.
Tur jag hade lagat maten redan!
Vi kom fram till att ingen ville ut mer än Azora och hennes två kompisar. Fixade ordning dagboxarna och de protesterade inte det minsta.
Carina
5 februari 2011 18:50
Sån tur att det gick över utan nån större dramatik, ni får ha ögonen på henne några dagar. Kolik och fång är det värsta man kan drabbas av som hästägare.
Vilken söt medhjälpare du fått, hon ser hur lycklig ut som helst:)
Kram
http://www.legendariopre.blogspot.com
Ann-Britt
5 februari 2011 18:55
Usch ja, jag vet knappt om jag vågar sova inatt. Det var ju inget riktigt anfall, men som sagt jag har som tur är ingen erfarenhet av kolik heller. Hon har varit ute hela dagen utan problem.
Min medhjälpare är supersöt och duktig. Liten och behändig och tar sig fram överallt...
Nina
6 februari 2011 08:17
Å, vilken glad medhjälpare du hittat! Hon bara strålar.
Kolik är inte roligt. Jag har också haft tur med alla mina hästar. Har aldrig haft en kolikkänning på dem. Skulle bli helt paralyserad.
Jag hör av mig per mejl i dagarna :)
http://www.dorado.bloggagratis.se
Ann-Britt
6 februari 2011 17:28
Härligt när man hittar så arbetsvillig personal.
Ha det gott. Vi hörs.
Ingela R
6 februari 2011 10:29
Så vacker Estela är.
Vilken tur att allt gick bra med Azora.
Mitt 4-åriga halvblodsto fick lite känning av kolik när hon var 2 år. Hon gick och bet sig i sidan hela tiden. Mina snälla grannar tillika hovslagare, amatörtravkusk, hästuppfödare samt goda vänner, gav mig rådet att lyssna på magen. Om det var tyst så skulle jag gå och gå och gå tills avföringen kom ut. Och sedan lyssna igen. Det gick bra och jag blev helt slut efteråt av alla oro. Har heller aldrig tidigare varit med när en häst fått varken kolik eller fång. Mina hästar har alltid varit kärnfriska och utan skador.
Det känns som ett privilegium att ha sluppit de erfarenheterna.
Ann-Britt
6 februari 2011 17:29
Det är rätt skönt att man inte blivit blasé på problem utan fortfarande blir "hysterisk". Hemskt om man hade vant sig.
Ewa
10 februari 2011 21:14
5-åringar är världens bästa hjälpredor! Min hjälper till med allt från mockning (liiite för tungt ibland), höpåsar och foderhinkar. Och så piggar hon upp stämningen i stallet med sin positiva attidyd :)
http://saraconnemara.wordpress.com
Ann-Britt
10 februari 2011 21:42
Helt rätt och underbart med den positiva attityden!