Vi släppte in Aciano till småkillarna imorse och det blev ett väldans springande. Först gick det jättebra och när vi alla andats ut så satte han igång att jaga Bailarino och sedan Rapido. Han tog dem en och en och satte dem rejält på plats. Usch! inte kul och inget man kan göra. När man släppt så har man och det är i princip omöjligt att vandra in och försöka stoppa en pågående fight, speciellt om de springer i hundra knyck.
Han gjorde som tur var inget mer än jagade dem och bet lite i flanken. Bailarino, som träffat honom tidigare, tog det säkra före det osäkra och ställde sig 3 hektar bort. Rapido blev inte särskilt rädd utan stannade kvar en bit från Aciano och gick t o m mot honom igen lite nyfiket. Vi antog att det såg värre ut än det var eftersom Rapi reagerade så. Kajsa fick bestämma om/att vi skulle låta Aciano gå kvar i hagen.

Det märkliga var att han kallade inte en enda gång till stona. Vi trodde att det skulle oroa honom och att staketet skulle vara viktigt att passa, men nix. Tänk det blir sällan som man tror och förväntar sig, eller hur?

Skulle vi ta in Aciano ikväll skulle det bli sista försöket att släppa ihop honom med andra igen. Vi är glada och tacksamma att Kajsa låter oss prova.   

Nu har de delat upp hagen, Aciano har första halva och de andra två den övre halvan. Frid råder och de kan t o m träffas lite emellanåt. Inget jagande mer. Vi har satt in en extra vattenbalja i småttingarnas del.

Tur att de har varandra, de små.  

 

Sara

2 maj 2011 22:30

Ja det kan verkligen gå hett till vid ihopsläpp. Vilken tur att inget hände med småpojkarna
Kram

http://vogelberga.blogspot.com

Ann-Britt

3 maj 2011 09:43

Tack. Allt väl idag också. Nervöst att se hur det gick över natten.

 

ylle

3 maj 2011 10:44

Usch då. Alltid en nagelbitare att släppa ihop hästar, och med unghingstar antar jag att det är etter värre... Men bra då att vara litet kall och avvakta.. det brukar ju lösa sig!

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

Ann-Britt

3 maj 2011 11:19

Vi hoppas det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...