Aciano har hållit småkillarna i herrans tukt och förmaning, men nu verkar han släppa lite på ordningsreglerna. Jag har sett att småttingarna får stå och hänga i skjulet, sådär lite oplanerat. Ett tag får de hållas, sedan säger han "Stick och brinn. Staketet är mitt, skjulet är mitt och ALLA brudarna är mina."

Som om de små brydde sig... Det är "du och jag Alfred..." och de knatar iväg.

 

Magda

10 juni 2011 10:03

Så fina, så fina! Och den där godingen på förra bilden vill man ju nästan äta opp;-)

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

10 juni 2011 10:05

Går jag ut och sätter mig för att titta lite på dem, så kommer jag knappt ur stolen igen. Börjar jag dessutom gosa och klia på den där lilla översociala varelsen är det helt hopplöst...

 

ylle

12 juni 2011 08:36

Du är lycklig Du, med alla Dina vackra hästar! Njuuut! (det vet jag att Du gör) Pojkarna Bus har det ju för härligt, skönt att de får gå in i skjulet nu!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

13 juni 2011 09:35

Ja, när brudarna i hagen bredvid är inne i stallet så kan de t o m beta sida vid sida.

 

Magda

13 juni 2011 13:17

Förstår det!!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...