Jag har ju hållit på med allt möjligt "märkligt" när det gäller hästeriet som TTEAM och NH t ex. Inom TTEAM red jag både med och utan bett. Ibland med bara lassoring och sedan var det så att vårt halvblod accepterade egentligen bara ett bett som faktiskt ser helt gräsligt ut, rollerbit från TTEAM. Det älskade han, trots det såg ut som ett tortyrredskap.

Nu är jag inne på bettlöst igen i och med att jag börjat titta allt mer på Naturlig dressyr. Den form av ridning jag bedriver kräver inte så sofistikerade hjälpmedel. Vi lullar runt Bianca och jag  och tar ridbanan som den kommer...

Men ju mer jag tänker på det där med bett ju mer fundersam blir jag till om jag vill/kan använda ett bett. Jag är nog inte så fin i mina hjälper att det skulle kännas OK. Här leker vi friendly game och när vi är riktigt friendly så smackar vi en järnbit i munnen på hästen. Hu! nä nu kändes inte det bra längre. Men visst man kan fundera sig blå och ändå inte veta vad som är rätt eller fel.

I senaste Ridsport Special handlar en artikel om hjälptyglar. Det är en bild på en häst med aachengrimma, chambon och dessutom longerlina som är virad ett varv runt nosen. Det verkar väl befrämjande för goda rörelser?

Men det står också att gramantyglar är numera förbjudna på Strömsholm, av Jens Fredricson. Trevligt!! Han anser att gramantyglar gör att hästen går på bogarna utan aktivitet i bakdelen.

Det är minsann inte lätt och ju mer man lär och funderar ju svårare blir det. Varför är det så svårt? Det hade varit mycket enklare om man lärt sig en sak och så var det så för all framtid.

  Alissa G

 

Anna Gunnarsson

5 november 2011 13:21

Hej Ann-Britt.

Jag har också funderat mycket kring det här med bett.


Och efter ett tags funderande köpte jag mig ett LG-bridle att rida ut på. Men det slutarde med att jag bara använde det, fram tills Lilleman blev sjuk vill säga. Jag fick en helt ny häst! Vi kunde till och med galoppera i höger varav!:) Det har vi aldrig gjort innan! Så et bra bettlöst alterna tiv är definitivt LG! och det som är så otroligt är att kännslan för ryttaren är som att rida på bett.

Hälsningar Anna

Ann-Britt

6 november 2011 10:52

Hej Anna
Hur ser LG-bridle ut? Det låter intressant. Du får maila en bild.

 

ylle

5 november 2011 20:33

Jag har med åren fått allt större aversioner mot bett. Speciellt kombinerat med hopsnörpta nosgrimmor och hjälptyglar av olika slag. Jag tycker att den mest fantastiska ridningen blir till när man tar bort dylika hjälpmedel, inte plockar på som vissa "toppryttare" gör. OM hästen vill samarbeta med dig, så visar det sig ju då, om man rider på ett naturligt sätt utan metaller och krams. DÅ känns det som en gudagåva att få jobba ihop med sin häst....
Det viktigaste är att man ständigt tänker till och inte fastnar i ett gammalt mönster, utan visar ödmjukhet och öppenhet för nya okomplicerade lösningar. Så tycker jag, och så verkar också du tycka?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

6 november 2011 10:53

Det verkar ändå som det börjar ljusna och allt fler diskuterar olika mjuka lösningar.

 

Magda

6 november 2011 14:08

Röstar på utan bett och så lite utrustning som möjligt!:-) Då kommer "sanningen" fram.

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

6 november 2011 18:35

Usch ja, tyvärr gör den det :-)

 

Nina Nordengren

5 november 2012 14:32

Repgrimma funkar jättebra för mig.Tror det är vanesak. Hästarna tackar genom att bli lugnare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...