Bailarino skulle varit i Malmö idag och fått fixat sitt sår, men han tvärvägrade att gå in i släpet. Han har aldrig varit svår och igår kväll provade jag och han gick rakt in och stod lugnt och fint och tuggade morot tillsammans med mig.

Men idag var det tvärnit av icke denna värld. Vår snälla veterinär kom och gav lugnande, men det gjorde inte ett smack nytta. Han blev bara något vingligare, men lika omöjlig att rubba.

Katten Tiger tyckte det var fullkomligt hejdlöst roligt att hjälpa till. Han for och flög och skrek och galopperade. Hängde och slängde i min pisk (som har ett snöre) men inget roade varken oss eller Bailarino. Jag tror Tiger försökte höja stämningen.

Det är inte förrän nu, typ 7 timmar senare, som jag inser hur roligt det faktiskt var. Man har inte så mycket humor när hästskrället inte vill gå in.

Så när Baila reste sig och ramlad omkull 5 cm från vår parkerade bil, väldigt lugnt och fint men dock... då gav vi upp och insåg att det skulle inte gå att få in honom. Fattar inte vad som tog åt honom. Allt var helt ostressigt, väldigt välplanerat, alla var lugna och ingen skrek eller var stirrig.
Skit, vi får öva med storebror och försöka få honom att glömma hela den här förmiddagen.

Men att välja mellan en häst som bryter nacken för att han går omkull eller en bula på kinden. Då tar jag bulan, tror jag.

 

Magda

6 december 2011 19:08

Ibland går det verkligen inte som man tänkt! Han har inte bara nått den där "märkliga åldern" när inte allt ALLTID inte flyter som vanligt då....? Går säkert bättre nästa gång!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

7 december 2011 09:08

Men det känns son vi har mycket att gottgöra efter dagens misslyckade försök.

 

Magda

7 december 2011 18:46

I know that feeling!!!! KOmmer säkert gå jättebra!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Ann-Britt

7 december 2011 20:06

Man kan ju hoppas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...