Det är svårt att bestämma hur personlig man ska/kan vara på en blogg, men idag har jag bestämt att vara djupt personlig. Jag tror nämligen att det är många fler än jag som stormar genom livet utan att tänka på hur skört det är och hur tacksam man ska vara över varje minut man får med sina kära.

I fredags ögnade jag igenom dödsannonserna och ser att min barndomsväninnas mamma har gått bort. Hon fick ett mycket långt och bra liv, men jag kände ändå att det tog i hjärtat. Vi var grannar och hon var min mors bästa väninna och de hade så många roliga stunder tillsammans. De kunde vara som hund och katt ibland, men de blev alltid de bästa vänner igen och drog ut på nya upptåg. De delade vått och torrt och vi åkte på massor med gemensamma semestrar, bilandes genom Europa.

När jag läser igenom annonsen står det att begravningen äger rum tillsammans med, och så står min väninnas mans namn. Jag läser om annonsen flera gånger, men förstår inte vad som menas. Kallar på Kenneth och säger "läs här, vad menas med detta?" Kenneth läser också ett par gånger och vi läser annonsen högt för att försöka förstå och så säger Kenneth "Har x också gått bort?" Då ser vi att bredvid vår gamla grannes annons finns min väninnas mans annons.

Jag kände hur jag blev helt iskall i kroppen och jag fick läsa om och om igen för att kunna ta in vad som stod skrivet.

Idag var det begravning för dem och i kyrkan spelades Frank Sinatra "My way" för x och musik kan vara förlösande, jag grät och skrattade om vartannat. Texten stämmer in på x i varje ord.

Jag vet att min väninna har alla sina barn som stort stöd. Det kändes i hjärtat att se de äldre pojkarna bära sin fars kista.

Jag spelar sången igen för er far och känner att det finns inte ord tillräckliga för att beskriva hur djupt jag känner med er familj. Så till er som läser, glöm inte att värdera varje liten stund av livet! Ibland förändras allt på några sekunder.

 

skogsfrua på dal

9 februari 2012 20:51

Så sant som det är sagt!
Frank Sinatra är en gammal favorit så jag har lyssnat med andakt;-)
Tröstekram till dig.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

9 februari 2012 21:04

Tack. Den säger mycket den sången.

 

Charlotte

10 februari 2012 09:36

Du har så ret, Ann-Britt! Man skal huske, at hver dag skal være en god dag; i hvert fald så god, som den nu kan blive.
Min mor, mine søskende og jeg spillede også My Way for min far, da han gik bort. Og den passede også glimrende på ham. Godt musikvalg!
Kram Charlotte

http://www.colinadelsol.dk

Ann-Britt

10 februari 2012 16:38

Tack Charlotte

 

ubitt

10 februari 2012 16:03

Så fina och tänkvärda ord Ann-Britt! Det är så sant, jag tänker ofta ofta på hur snabbt livet kan ta slut, och att då är det för sent att säga det där man velat säga.. så att ta vara på stunden och sina vänner, det är nog det viktigaste här i livet! Kramar

http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

10 februari 2012 16:38

Tack.

 

Rebecca

10 februari 2012 18:41

Tack Ann-britt <3
/ Familjen N

Ann-Britt

11 februari 2012 18:43

Stor kram till er alla från oss!

 

nina.nordengren@education.ministry.se

13 februari 2012 19:17

Blev tagen av sången igen trots att man hört den så många gånger.

Ann-Britt

13 februari 2012 20:23

Ja, när man lyssnar på texten så säger den en hel del.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...