Ja, mycket ska man vara med om och mycket ska man lära.... När vi släppte ut hästarna fick vi en smärre chock när vi såg Ninfas högra has. Den var enorm och det såg verkligen förfärligt ut. Vi blev allt lite stirriga. Jag har gått och varit bedrövad över att hon börjar få artros i framknäna och nu kändes det som dödsdomen hängde över henne.

Vi ringde vår veterinär och sedan provade vi om Ninfa ville gå lite. Det ville hon och hon blev så glad över att gå ut i hagen. Hon fick egen hage och vi satte oss i solen och tittade på henne och väntade på Ursula (vår veterinär). Vi trodde väl då alla att det var en lymfangit för jag hittade ett pyttelitet sår på hasen. Ninfa hade 38.9 i feber.

Ursula anlände och konstaterade raskt att någon lymfangit var det inte utan något betydligt värre. Febern var då uppe i 40.1, så antagligen hade det börjat på natten. Det lilla pyttesåret var ingången till en präktig inflammation i bursan.

I sådana läge är man mer än lite tacksam över en kompetent veterinär. Ursula greppade raskt diverse skärverktyg och dränslangar och you name it. Hon konstaterade också att Kenneth och jag är veterinära oskulder och det tar vi som ett gott betyg. Vi har ALDRIG behövt lägga ett bandage på en häst, trots alla år och alla hästar som vi haft i vår vård.

Ninfa fick massor med beröm av Ursula, för detta var inget ingrepp hon normalt gjorde på en vaken häst. Det sprutade ut äckel 1,5 meter ut och Ninfa borde haft gräsligt ont. Hon är nog en mycket smärttålig häst, för hon visade ingen större smärta. Hon knatade runt i hagen utan problem.

Nu blir det dock boxvila några dagar och dunderkur med medicin.

Vad som gjorde mig glad trots allt som hänt i dag var att Ursula sa att artros i framknäna inte brukar var till så mycket besvär. Då får vi kanske ha vår fina, fina Ninfa med oss ett bra tag till.

Vad jag också kan säga är att den här typen av olyckor händer aldrig de dagar man i alla fall bara tänkt gå och dra benen efter sig... utan alltid när dagen är helt uppbokad. Det var bara att greppa telefonen och ändra möten och besök.

Vår lilla gumma när vi precis köpt henne.

Nu ylar Överste Hahti i hagen och hotar med djurförbud för vi är en kvart sena med insläpp. Hon tycker vår inställning att det är ju fint väder är rent nonsens!!!!

 

ubitt

12 oktober 2012 08:34

Otäckt otäckt, men skönt att ni fick kompetent hjälp! Hoppas att det läker ut snabbt!

http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

12 oktober 2012 09:37

Tack. Febern har gått ner och vi får väl hoppas det ger med sig.

 

Malin Johansson

12 oktober 2012 12:48

Så duktig hon är eran Ninfa !
det är bra med duktiga vetrinärer som kan rycka in snabbt!
Bra att framknäka inte ska vara till större besvär för henne :-)
ha en skön helg med alla hundarna :-)

http://www.havrefallen.blogspot.com

Ann-Britt

12 oktober 2012 19:19

Ja, hon är en klippa. Men nu är hon bra trött på att stå inne :-)

 

Katarina

12 oktober 2012 12:56

Skönt att det gick bra! Hoppas hon snart är frisk igen.

Ann-Britt

12 oktober 2012 19:20

Tack, det hoppas vi också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...