Betessäsongen blev tre dagar känns det som. Möjligen kan de vara ute inatt om vinden lägger sig och regnet slutar strila.

Om den här länken fungerar så är den värd att tittas på. En flock vildhästar ska korsa en flod när ett litet ungsto håller på att drunka, men hon räddas av flockens hingst. Mycket fint.

http://link.brightcove.com/services/player/bcpid49625183001?bckey=AQ~~,AAAABvZFMzE~,IXjx0MpOF0pugpuviAwD9l3_WMhvmNP7&bctid=1549461481001

Hingstträning med Cesar Millans metod, calm assertive.

Jag gillar inte att hingstarna skriker när de går förbi ston eller in i stall. När de är med mig ska de banne mig vara koncentrerade på mig och inte på det som är runt omkring. Ha, ha enkelt att säga. Jo, jag vet men man kan ju alltid försöka :-) Det är när de börjar skrika som de får upp huvudet och börjar tänka med andra saker än hjärnan och det är då man lätt tappar deras uppmärksamhet och sedan blir de helt plötsligt VÄLDIGT starka och ofokuserade.

Våra har faktiskt varit väldigt duktiga även när vi har kurs och de delar stall med ston eller andra. De har varit helt tysta när vi gått ut ur boxen, in och ut ur stallet osv.

Nu när de varit på bete några dagar och inte "sovit tillsammans" var Aciano tvungen att tala om att han minsann kom in i stallet och "var är ni brudar?" Inte populärt hos matte. Trumhinnorna skallrar i skallen när tjuten ekar mot betongtaket. Han gör absolut inget dumt, grimskaftet hänger, men det låter för gräsligt. Då tänkte jag på Cesars hundträning. Han brukar ju köra med att hunden inte får gå ut ur huset om den inte är i rätt sinnesstämning och då tyckte jag att detsamma skulle gälla en unghingst som går in i stallet. Så innan vi närmade oss stallet bad jag om uppmärksamhet och sedan fick Aci stanna och gå fram, stanna och gå fram med fokus helt på mig. Det funkade superbra. Han sa inte ett knyst. Jag såg bilden av att vi smög som indianer och det blev så också.

Det har ju varit svårt att träna detta tidigare eftersom han inte varit skrikig.   Nice boy!

Foto Katrin Nilsson, www.lotuslens.com

Den lille är fortfarande helt omedveten om sin charm. Jag var tvungen att kolla om dingelidongerna verkligen hade ramlat på plats. Var nästan lite tveksam, men allt OK på den fronten. Det är storebror som sköter hela ruljansen. Mycket bra uppfostran. Fast jag kanske ändå ska sluta kalla Baila för "min lille bebis"?

Visst är de granna våra pågar?