Facebook översvämmas av bilder på djur som föder. För mig är det helt otänkbart att sitta och fotografera och lägga ut bilder på våra födande ston. Det är en så tät, tyst och nästan magisk stämning i stallet när ett föl föds. Det känns helt fel att störa med en kamera. Det enda man hör är de andra hästarnas tuggande, men i övrigt är det knäpptyst.

De ston som vill ha hjälp av mig får det. De som vill att jag går tillbaka in i huset lyder jag också. Givetvis har de inget val om något skulle gå snett, men så länge de klarar sig själv stör jag så lite som möjligt. Tack och lov för övervakningskameror.

Nu är det säkert många som tycker att jag är löjlig, men jag är helt övertygad om att djur har samma behov av privata stunder som vi. Respekt för livets underverk för det är det varje gång jag ser ett så gigantiskt liv pressas ut. Ofattbart att det fått plats där inne. Fyra lååånga skrangliga ben som nu ska få fäste och bära. En liten mule som måste hitta maten snabbt för att få antikroppar. I det fria skulle den lille behöva kuta iväg med mamma efter bara någon timma.

Vi har ett par ston som har kvar instinkten att äta upp efterbörden för att sopa undan spåren av förlossningen. Det ser ganska osmakligt ut och är inte nödvändigt hos oss så där brukar jag ingripa :-) Samtidigt är jag imponerad över att vissa instinkter finns kvar trots att vår hästras varit domesticerad i så ofantligt många år.

Som jag saknar föl. Vi måste nog se till att det blir ett par nästa år.

En kavalkad med små godingar från tidigare år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...