Maken och jag skulle tagit en uppfriskande promenad runt byn med ett par av tjejerna, men vi fegade. Tvi vilket skitväder.

Det blev en runda med Bailarino istället i ridhuset och så ska vi lastträna någon unghäst i eftermiddag.

Det spelar ingen roll hur fin sommaren än var för det här vädret sänker humöret på mig.

Men vårt arbete med hästarna lyfter ändå lite på surhumöret för det går framåt. Lite, lite varje gång. Eftersom vi är ganska flitiga betyder det att vi sammantaget gjort stora framsteg sedan vi började efter en lat sommar. Vi har aldrig avslutat ett pass och känt att vi stått och stampat utan det rör sig framåt.

Igår hade Aciano sadel under sitt pass och han var inte det minsta störd av den. Det känns som ett stort framsteg. Snart uppsittning kanske?

Tuss håller mig sällskap i läsfåtöljen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...