Jag är välmotionerad idag. Först en runda på Söderåsen med hästarna och sedan en sväng runt Mölledammarna. Det gäller att passa på och njuta. Jag blir lika hysterisk när hösten är fin, som när våren anländer. Passa på, varje fin dag kan vara den sista med sol.

Azora blev riktigt anfådd idag. Mer än jag ha, ha, min kondition har alltså blivit ganska OK. Ingrid red halva sträckan ungefär och gick bredvid resten. Vi utökar passen en liten aning varje gång. Inte för mycket för vi vill att Azora ska ha en behaglig upplevelse varje ridpass, men ändå lite mer så att styrkan ökar. Nu var det backträning och det märktes att det tog på ett annat sätt än stranden.

Det kryllade av små glada barn i skogen. Jisses, vad barn låter mycket. Våra coola damer tog det med ro, t o m när barnen hojtade "får vi klappa" och kom springande från alla håll. Estela och Azora stod tålmdigt och blev klappade och kelade med. Rara barn var det och det var en fin social träning.

Jag tycker det är väldigt viktigt att variera unghästens utbildning. En skogsvandring ger både kondition och rekreation, får båda parter. Styrka byggs av backträning och att pulsa i sand. De blir lösgjorda och fina.

Utsikt nästan bort till vår gård. Stormen Gudrun ordnade med så alla gamla fula, mörka granar försvann.

Ingrid och Azora spanar in fler barn i backen.

NU var det alltså inte nog med denna promenaden utan jag flängde runt Mölledammarna också. Kan inte bli så mycket bättre dag faktiskt :-) Själen mår gott av höstnaturen.

#ridkonst #höst #PRE #ridning #unghäst

Efter att ha glott på dörren till lektionslokalen i ett par år utan att den målat sig själv, greppade jag penseln igår och fick äntligen den surdegen avklarad. MEN det gjorde att fönstren bredvid ser för gräsliga ut. Fram med kittburken och påsmetaren.

Jag är inne på mitt fjärde brödbaksförsök och nu har jag ett recept som håller och som jag kan fotografera och ha med i nästa bok. Det är busenkelt och det blir gott varje gång. Då kan jag dela med mig.

Mot kittet!

Lätt förvirrat inlägg? Men jag bakar i kittnings- och målningspauserna.

Tuss uppfinner sin egen parkourbana runt köket och underhåller oss vid fikabordet. Lilla goa katt. Två kvällar har nu båda katterna befunnit sig uppe i vardagsrummet ett litet slag. Det är känsligt läge, men det går. Putte tycker att hon kan hålla sig i köket fast han funderar på om hon ska få utvidga sina domäner. Det känns hoppfullt.

Vi drog till Sibirien imorse med Azora och Estela. Estela var så ivrig att hon lastade sig själv. Hon vet direkt vad som väntar och vill bara iväg. Azora hade Ingrid på ryggen första halvan och sedan får hon gå med enbart sadel på hemvägen. Nästa gång ska vi byta så Estela får bära sadeln hemåt.

Massor med spänningar släppte när Azora fick trava. Hon ville bara trava mer och mer. Kanon med sådan framåtbjudning. Det här är det bästa man kan göra med unghästar. Ut i terräng eller på strand och få dem att känna rörelseglädje.

Estela rullade sig vällustigt och Azora tänkte slänga sig och göra detsamma. Med sadel på! Stopp och lugn. När vi var nästan "hemma" tog Kenneth sadeln och gick till bilen med den så båda hästarna fick rulla sig i den fuktiga sanden. Underbart sätt att avsluta. Det de kommer ihåg från vår prommis är att det är underbart med strandpromenader. Man får rulla sig. Inte undra på att de vill iväg dit igen.

Futura tidigare i somras.

Jag finslipar mitt recept på lergrytebrödet. Tänkte ha med det i nästa bok. Det tar sig får jag säga och gårdagens bak blev riktigt, riktigt gott. Ska se om det går att duplicera försöket. Väldigt svårt med surdegar för de går på känsla. Inte helt lätt att ge exakta mjölmängder osv. Men det får bli som i förra boken att jag överlåter åt läsaren att ge personlig touch.

I den här varianten hällde jag lite olivolja, rivet citronskal och rosmarin i botten av grytan. Det avgav en doft av Medelhavet.

Åkte på matmarknad i Skäralid med dotter och måg. Underbart väder och trevlig tillställning. Jag kom hem grymt kaffesugen, men mötte en svettig Kenneth i en av hagarna. Han höll på att röja bort sly och annat som låg på trådarna i vår nya hage. Det gick ju liksom inte att säga "tjena, nu ska jag gå in och fika" utan jag sa "vill du ha sällskap i röjningen" och det ville han. Kaffepausen blev en dryg timma senare och då smakade det GOTT. Hagen var något bättre strömförande.

Jag finslipar mitt recept på lergrytebrödet. Tänkte ha med det i nästa bok. Det tar sig får jag säga och gårdagens bak blev riktigt, riktigt gott. Ska se om det går att duplicera försöket. Väldigt svårt med surdegar för de går på känsla. Inte helt lätt att ge exakta mjölmängder osv. Men det får bli som i förra boken att jag överlåter åt läsaren att ge personlig touch.

I den här varianten hällde jag lite olivolja, rivet citronskal och rosmarin i botten av grytan. Det avgav en doft av Medelhavet.

Åkte på matmarknad i Skäralid med dotter och måg. Underbart väder och trevlig tillställning. Jag kom hem grymt kaffesugen, men mötte en svettig Kenneth i en av hagarna. Han höll på att röja bort sly och annat som låg på trådarna i vår nya hage. Det gick ju liksom inte att säga "tjena, nu ska jag gå in och fika" utan jag sa "vill du ha sällskap i röjningen" och det ville han. Kaffepausen blev en dryg timma senare och då smakade det GOTT. Hagen var något bättre strömförande.

30 liter färg senare är SNART hela stallet uppfräschat. Min stackars kropp är mindre fräsch. Det är tufft jobb att måla betongblock. De putsade väggarna, utan skarvar, är en enkel match. Å andra sidan blir ett murat stall som nytt när det är nymålat. Gnagda träboxar är alltid gnagda boxar. Betongblock rår de minsann inte på.

Om ni funderar på att bygga stall kan jag alltså rekommendera murat, men man ska vara klar över att tvättningen är ett h-e om man har svalor eller hästar med diarré. Det finns också små hästlustigkurrar som trycker upp rumpan i väggen innan de släpper ut bollarna. Jag har först såpatvättad, sedan högtryckstvättat och efter det gått över med en stålborste för att ta hästbajs.

Därav lasagnehotet.

Corazona för några år sedan i ickemålade boxar. Får ta nya foton och visa hur duktig jag varit.

Aguila och Azora, Ingrid, Kenneth och jag åkte till Sibiriens strand imorse. Med fick sadeln följa och den hamnade på Azoras rygg och Ingrid fick kröna hela skapelsen.

Det är som att ha haft en minisemester efter promenaden längs stranden. Alla bekymmer och eventuella irritationsmoment rinner bort. Själv vaknade jag på ett uselt humör efter diverse märkliga drömmar, som inte ville lämna. Ibland blir det konstigt... Aguila blev sur på mig för att jag var sur på henne osv, osv. Men väl på stranden  försvann allt trams och vi njöt hela gänget.

Ingrid provade traven och Azora tyckte det var toppen. Hon hade gärna travat hela strandsträckan. Underbart omkomplicerad pålle.

Inte kan man gå och vara sur i den här miljön, eller vad säger du?

Vi har alla hästarna på bete fortfarande och det är vilsamt för oss alla. Vi har inte behövt stödfodra och det är helt unikt läge. Normalt brukar vi få börja med det i augusti. Inte ens killarna som ändå har gnagt av bra i sin hage behöver hösilage än, men det är nog bara någon vecka bort tills vi får ge extra mat till dem. Kommer regnperioden tar vi in hingstarna. Tjejerna har lyxhage nu, med vindskydd i form av skog från alla håll och sedan sitt skjul de kan söka skydd i.

#PRE #ridkonst #ridning #häst

Ingrid skulle jobbat med Azora och jag med Estela, men eftersom tjejerna fått nytt gröngräs ett par timmar tidigare tyckte Azora att det var onödigt att lämna det. OK, då tog vi Estela enbart. Ingrid fick prova att jobba med den sköna bönan och konstaterade att "hon är ju så himla duktig". Men de är ju så allihopans sa jag och det höll Ingrid med om. Vilken lycka med PRE.

Jag hade besök av en nybliven PRE-ägare tidigare på dagen och vi var rörande överens om att "en PRE, alltid PRE för all framtid". Det går inte att överträffa deras sociala egenskaper så enkelt är det.

Estela gjorde perfekta halter, i balans och alla fyra benen på rätt ställe, ute på volten. Utan att svänga in framdelen. Hon är bara jobbad ett fåtal tillfällen och det brukar vara svårt att få hästen att stanna så fint. Speciellt när de är NH-tränade. Men Estela är en dam av den intelligenta sorten och hon förstod direkt att nu skulle vi träna AR.

Ingrid ville prova galoppen och då sa Estela klart ifrån att ena varvet var svårt. Hon vände till andra varvet och visade att där skulle det gå mycket enklare. Tänk, när man visar hästen att man lyssnar på den så får man faktiskt en dialog. OK, vi lät henne bestämma varv och hon visade en fin galopp. Hon är helt i början av sin träning och det är inte viktigt att alltid få igenom våra idéer. Det är så mycket trevligare när det är ömsesidigt.

Vi ställde henne vid uppsittningspallen och jag hängde och klängde lite. Slängde upp mitt klumpiga ben/fot på hennes rumpa och hon stod helt stilla. Duktig tjej!

#ridkonst #PRE #häst