Här är nya underverket

och här förra årets. Nog är det märkligt vad de kan växa på ett år?

Stararna håller konsert för oss.

Ninfas efterbörd släppte inte och Ursula på Equimed, kom ut och fixade det lätt som en plätt. Vi har full service alla dygnets timmar och det är en stor trygghet. När jag frågade om det var mycket att göra nu berättade hon att det varit en jour-fölning på natten. Hon sa förstås inte var eller hur det gått.

Det visade sig sedan vara en av Alexandras bästa vänners häst och det hade varit en riktig skräckupplevelse. Fölet satt fast och trots Ursulas hjälp gick det inte att rubba. Det blev körning i ilfart in till Regiondjursjukhuset, fölet levde fortarande. Efter att de väntat två timmar inne på sjukhuset utan att någon hjälp anlände förstår ni kanske hur det gick med fölet. Det blev en helt fasansfull upplevelse för vår vän och jag ska bespara er detaljerna. Jag har mardrömmar på natten.

Stoet fick prognosen 50/50 chans att överleva. Det är lätt att yttra hårda ord när sådant händer och det ska jag inte göra, men kan konstatera att det är märkligt att de låter efterbörden sitta i över 1 1/2 dygn (på ett kallblod dessutom som är extra känsligt). Vi hade precis fått lossat en utan problem, så det är ju inte omöjligt att göra proceduren.

Jag följde med in till sjukhuset som stöd igår och då hade stoet kvicknat till och vi hoppas nu att hon överlever. Trots 40,5 i feber såg hon pigg ut.

Hon kommer aldrig att kunna få föl. Hennes bäcken är fel i formen, men får hon överleva så är alla glada.

Detta har förstås grumlat vår egen glädje och jag har känt mig väldigt betryckt, därav inget bloggande. Det är nästan så jag haft dåligt samvete över att vara glad, när jag vet hur svårt vår vän hade det.

 

ylle

6 april 2010 12:11

Å så söt han är den lille!!!
Jag förstår att Du lider med Din vän och hennes sto och den förskräckliga upplevelsen.. ofattbart att de inte kommer till undsättning inne på djursjukhuset när man kommer in akut...?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

I ngegerd

6 april 2010 19:59

Just det, dåligt samvete för att vara glad när någon man känner har svårigheter, det känner jag till. Hoppas nu stoet återhämtar sig och får leva ett bra liv. Er lille spjuver är ljuvlig!

http://josephinespapilloner.blogg.se/?tmp=06195129

 

Nina

7 april 2010 13:03

Å, han är helt underbar!

http://www.dorado.bloggagratis.se

 

Mägi

8 april 2010 10:38

Oj vilken vacker bild,på ett vackert föl förstås!;-)

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 

annie

8 april 2010 16:09

Villken liten goding! Man blir varm i hjärtat av att se på dem för att inte tala om när de rör sig på sina rangliga ben. Men tråkigt också med det andra du skrev om. Hoppas att stoet klarar sig. Det är baksidan på det goda.Du får glädjas åt din fölis, men nog förstår jag hur de känner, ditt samvete.

http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?articl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...