Det har jag nog sagt förr, lätt att bli hemmablind alltså, och då tänkte jag mer på smutsigt ridhus osv. Men det är ju faktiskt lätt att bli hemmablind på de goda sakerna också och bara ta dem för givet.

Vi hade besök av vår veterinär i onsdags och hon stod och tittade ut över våra hagar. Så sa hon "Så bra era hästar har det. Så mycket gräs de har och vilka stora fina hagar".

För mig är det bara självklart att det är så här hästar ska ha det, speciellt om man håller på med uppfödning. De ska ha rejäla hagar, med rejäla och hela staket. Det ska inte finnas en massa bråte de kan skada sig på osv, osv. De ska kunna vara ute hela dagen.
Ibland är det bra när man blir påmind om det fina man har också. Jag greppade kameran och tog lite bilder på våra fina hagar och våra fina hästar.

Underbara lilla flocken med Ninfa, Divina, Futura och Corazona.

Divina, två veckor gammal. Liten och rysligt naggande god.

Busungen, Cassiopeia. En vecka gammal.

Två harar som slåss i hagen. De ser stora ut när de står på bakbenen.

Jag hade en del material att läsa och passade på att göra det ute. Jag tror aldrig jag suttit så länge och bara studerat hästarna (jag läste lite samtidigt). Det är verkligen intressant att se hur de interagerar. Vår stoflock utan föl fungerar superbra. Aguila är inte så bossig längre och de går alla fem tillsammans. Det är fortfarande Aguila som bestämmer och flyttar de andra om hon känner för det, men det är väldigt lugnt och fint.

Ungstona är jättefina med fölet. De är så försiktiga, nosar lite på henne ibland innan hon pilar tillbaka till mamma.

Estela går själv med sitt föl. Cassiopeia behöver lite mer vila. Hennes långa ben håller fortfarande på att räta ut sig och hon ska inte överanstränga sig. Hon är så trygg i hagen. Ligger ner och sover helt platt, trots att mamma är flera meter ifrån henne. Hon är väldigt renlig av sig. Idag såg jag henne lämna mamma, gå femton meter bort till toaletten och uträtta det hon behövde. Mycket ovanligt för ett föl. En unge av det underbara slaget vill jag säga. Veterinären blev helt förälskad ihenne. Cassi körde hela charmrepertoaren, busa, bocka, snacka som tusan och alla andra tricks hon lärt sig.

Småkillarna sover mycket. Igår vaknade Rapi först och tyckte att kompisen var lite tråkig. Då stod han och trampade på Bailarino med framhovarna. När inte det hjälpte så började han bita Bailarino i halsen och öronen och långt om länge fick han upp honom på fötter. De är väldigt rara de två.

 

nina.nordengren@rural.ministry.se

3 juni 2011 15:25

Håller helt med dig om att hästar ska gå i flock i stora gräshagar. Har så svårt att förstå ryttare som väljer att låta sin stackars häst gå ensam i en liten ruta för att den inte ska skada sig.Psyket då ? Vem vill ha en deprimerad häst ?

Ann-Britt

5 juni 2011 17:11

Det är inte lätt...

 

Charlotte

3 juni 2011 20:34

Vidunderlige fotos!!!

http://www.colinadelsol.dk

Ann-Britt

5 juni 2011 17:11

Tack Charlotte!

 

ylle

4 juni 2011 09:36

Ja, det är verkligen lätt att bli hemmablind och ta allt för givet. Era hagar är fantastiska!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Britt

5 juni 2011 17:10

Tack!

 

skogsfrua på dal

10 juni 2011 10:55

Vackra hästbilder till trots, jag fastnade för HARARNA! Kan du inte beskära bilden och sen lägga ut den stor så man får se dem på närmare håll! Häpp! jag gjorde det själv, får jag blogga ut den om jag länkar till dig?

http://barasaras.bloggplatsen.se

Ann-Britt

10 juni 2011 11:58

Häpp, vad du är duktig. Javisst, slit bilden med hälsan och länka gärna.
De ser nästan lika stora ut som hästarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...