Ja, nu är det lite mer kontinuitet i arbetet med Bianca. Ingrid och jag tittade på henne gemensamt igår och idag gick jag in igen i ridhuset för att se om någon liten polett ramlat ner. Huvudet i fin position, halsen mjuk och fin, bakbenen trampar fint inunder och sedan höjer jag blicken och ser att hon höjer inre höft när hon trampar under sig!!! Aha, där har vi något spännande att bita i. Hon gör likadant i båda varven så jag blir inte orolig utan ska nu bara hitta ett bra sätt för henne att förstå hur hon ska använda sin kropp mer effektivt. När jag satte lite mer "tryck" på henne precis när hon lyfter inner bak så blev det rätt.

Hon är som en gummihäst och extremt lätt att röra hit och dit. Man måste vara petnoga med att inte göra för mycket. Intressant! Jag lär mig massor.

Nästa gång ska jag sätta ett body-wrap (en elastisk linda i en 8 runt kroppen) och se om det kan hjälpa henne förstå.

Jag tog en sväng med Azora också och det gick mindre lyckat. Typiskt unghästar. Ibland sitter allt på plats och andra gånger faller allt isär. På det igen bara :-)

Aciano älskar sin nya boxplats vid gången där alla brudar passerar förbi. Han myser och är så vacker när han hälsar på dem.

 

Malin Johansson

3 januari 2013 07:02

Låter ju toppen när det går frammåt med det man håller på med :-)
Heja Bianca och Ann-Britt :-)

http://www.havrefallen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...