Sommaren kom tillbaka idag och Estela fick vara ute i solen på sitt pass. Det är dessutom nyttigt att byta arbetsmiljö lite då och då för att testa att allt fungerar. Det är lätt att bara mala på runt väggarna i ridhuset.

Jag var först ut och fick nöjet att rida på Azora med Ingrid som longör. Vi kom fram till att jag gör mer nytta på marken än på ryggen just nu i Azoras utveckling. Jag satt ett tag och försökte känna vad hon gör med sin kropp samtidigt som Ingrid hjälpte henne från marken. Hon lyfter mig över på höger sida så jag fick vara övertydlig med att sitta kvar rakt över henne. Jättesvårt. Det är lätt att börja vika sig i midjan osv. 

Estela flöt ut från volten när hon kom mot gången som leder ner till hagen. Då fick Ingrid ta till sin bröstkorgsrotation för att få henne tillbaka på spåret. Nyttig lektion för båda. Att tänka att man har ögon på revbenen är ett bra knep tycker jag. Att rikta de ögonen dit man ska hjälper till att få rätt rotation i sin egen kropp. När Ingrid installerat dessa ögon gick det som en dans.

Utbildning till en bra ryttare görs lika bra från marken, vilket är mycket spännande när man väl kommit på det. Man har ofta samma problem och märkligheter för sig när man går bredvid hästen som när man sitter på.

Estela är en bra lärare för hon blir så himla irriterad när man begär en sak och gör något annat. Azora blir bara lite trög och vill inte gå fram, men Estela visar med hela sitt kroppsspråk att man gör FEEEEL!!! Men kära nån då får man säga och försöka bena ut vad det nu är som är galet. Både Ingrid och jag gillar detta och när man gör rätt är hon helt enkelt en dröm att jobba med. Då tittar hon på en precis som "ja, skulle det vara så himla svårt?" Goa Stellisen.

Eller i alla fall tror jag att död råtta skulle lukta så illa. Jag har nämligen använt mitt nässelvatten för första gången ikväll. Vet ni om att det sticks? Och att händerna luktar pest även efter två rejäla tvättningar. Ska hålla undan fingrarna nästa gång. Men jag hoppas mina rosor gillar det.

Hästarna får komma in inatt. Vi ror ner och hämtar dem :-) Jag kan passa på och verka lite när de ändå står inne. Hovarna är lättjobbade efter allt regn. Spanska hovar är inte att leka med en torr sommar. Det är knappt hovtången rår på dem. Bra är väl det kanske, för hästarna, men inte för hovverkaren.

Jag har jobbat lite med markarbete, men inte ridit på ett tag nu. Har haft någon mysko virus som gjort mig väldigt trött och hängig. I helgen var vi sociala med släkten och lät hästarna slöa bara. Helsingborgs Bryggeri i lördags och kalas igår med efterföljande konsert i Frillestads kyrka. Kenneths faster sjunger i kören och de var verkligen otroligt duktiga. En skön avslutning på kalaset. Om ni inte redan vet det kan jag rekommendera konserter i kyrkor. Oftast gratis och de flesta gånger av hög kvalitet. Vi åkte runt en del förra sommaren och hade hur trevligt som helst.

Tuss hjälper mig att städa kökslådan. Idag har hon varit med och gjort Feldenkrais och vi har försökt meditera. Feldenkraisen gick prima och min onda nacke blev rörlig som om den gick på kullager. Meditera gick ju inget vidare. Så fort rösten på Youtube tystnade och man skulle vara närvarande i "sin kropp" eller "i nuet" eller vad sjutton hon nu sa, låg jag bara och tänkte på våra nya stallfönster och min målning. Det där mantrat funkade inte alls. Tuss var däremot jätteduktig. Hon låg alldeles stilla och var sådär fint närvarande som matte misslyckades totalt med.

Vi har varit riktigt produktiva i veckan. Ni som följer mina äventyr på facebook har nog sett mina flygfoto över gården. Usch, det där med skylift är inte roligt. Jo, efter ett tag då blir jag lite dumdristigare och åker kors och tvärs. Men emellanåt när korgen svajar som värst får jag lätt panik.

När jag gick upp första gången var jag kräkfärdig av rädsla. Jag har tvättat vindskivorna och det innebär att liften går så högt det går och så långt ut det går. En sjudjäkla vinglig upplevelse med en 18 meterslift. När jag står där, Kenneth har gått in för det var rätt sent på kvällen, jag är utan mobil, så vägrar den förbannade tingesten att gå ner. Då flippade jag fullständigt och det slutade med att jag bankade vilt med skurborsten i taket tills Kenneth kom ut och räddade mig.

Jag hade väl bara haft för bråttom och inte kollat om den rörde sig när jag höll ner spaken länge nog :-) för då funkade den helt plötsligt.

Sedan får jag goda råd, som jag inte vill ha av maken "Jamen du måste gå så högt det går och sedan....." "Jag går inte en meter högre" skrek jag tillbaka. Dag 2 var jag mer harmonisk.

Men ni ser ju, Kenneth ser ut som en myra!

Vi var på Getinge Snickerifabrik och beställde stallfönster. OJ, så glad jag är över att de gräsliga fönstren äntligen ska bytas. Detta är vårt nästa skilsmässoprojekt för vi ska sätta i dem själv. Fast har man renoverat tre hus tillsammans så lär vårt äktenskap nog överleva 15 fönsterbyten också. Eller?

Vi har fått kanonservice av Getinge. Jag får hämta fönstren oglasade för att måla dem. Det kommer att spara mig massor av tid och bekymmer.

Såg på programmet om linoljefärg på Versailles fönster igår kväll. Hade ju tänkt att lasera de nya fönstren, men efter det programmet blir det linoljefärg ändå. Vi har ju det överallt annars, så varför skippa ett vinnande koncept.

Mycket intressant program. Tänk att ha 8000 fönster att måla. Jag ska inte klaga.

#Getinge #stallfönster #linoljefärg #Allbäckslinoljefärg #måla #skylift #Allbäck

Vi har ju alla tilltänkta äktenskapspartners på gården så vi kan ändra oss igen, men jag lutar nog mest åt att hingstarna blir utan fruar och får fortsätta vara vänner med varandra.

Vi flyttar över hingstarna till gräshagen under dagen och sedan går de antingen in i stallet, vid regn, eller ut i mindre-gräsmängds-hagen på natten.

När jag stod med dem igår kväll var det en så harmonisk energi runt oss alla tre. Jag kände inte att jag kan eller vill riskera detta. Tror jag, idag....

#PRE #hingstar #föl #avel #Häst #ridning

Sofiero hade barnkalas igår och jag åkte dit med dotter och lilla barnbarnet. Det är verkligen ögonbedövande vackert i parken.

Precis en sådan här häck vill jag ha. Med utsikt över våra hästhagar, eller varför inte en mot en bänk runt kastanjen.

Att tiden rusar iväg ser vi på den här lille krabaten. Han är, liksom sin mamma och morfar, tidig i starten och började gå när han var exakt 10 månader. Det är så svårt att fatta en den här gossen som knatar iväg hållande mammas ena hand är samma lille som var som ett paket för några månader sedan.

Vacker äppelgång

Nu har Futura och jag gått från ledövning till ground work. Hon börjar lyssna fint och jag var överraskad över hur bra det gick. När man väl börjar jobba med en häst får man en annan bild av den. Det kan bli både positiva och negativa överraskningar. I Futuras fall positiva.

Estela och Azora tuffar på och det går lite framåt hela tiden. Sist Ingrid tog Estela vid hand fick hon faktiskt en början till piaff helt oombett. Estela har väldigt lätt för samling. Det bör bli en enkel match för henne att samla sig och börja trampa.

Ösregn i natt igen och hingstarna fick stå inne. De klagar inte alls över detta. De var helt inställda på att gå in i stallet igår kväll. Men visst är de glada när de blir utsläppta. Acaino flyger iväg i galopp, glatt trumpetande och ska kolla så vi inte sålt alla brudarna över natten. Bailarino står kvar och väntar tills storebror kollat läget. Han är en cool typ. Gnäggar mest lite för syns skull.

Här är en mycket intressant artikel om inlärd hjälplöshet

http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/inard-hjalploshet-hos-hastar

Apatiska, deprimerade och passiva hästar kan bli resultatet om en häst utsätts för stress eller press som den inte kan undkomma. Artikeln beskriver bl a ridskolehästar som finner sig i alla olika situationer utan att protestera. Dagens tufft ridna tävlingshästar är ett annat exempel.

Jag har märkt när jag jobbar med TTouch och verkligen visar att jag lyssnar på hästen kan resultatet ibland bli att jag kan få en ganska besvärlig häst ett tag. En "lätthanterlig" häst som, om den har gått och stängt av under lång tid, kan bli rätt så stökig när jag plötsligt börjar lyssna på den. Det går över, men jag får garanterat en häst som talar om vad den tycker.

Mina egna hästar är väldigt "lyssnade på" och både jag och hästarna jobbar enligt principen ömsesidig respekt. Jag lyssnar på dem och jag förväntar mig att de ger mig detsamma tillbaka. Än så länge har det fungerat fint.

Enligt det jag beskrivit förstår ni ju att alla typer av inspänningar är otänkbara för mig. Det finns inte en inspänning som inte skapar spänning. På den punkten ger jag mig inte :-)

Igår kom vår kära hovslagare Ami för att hjälpa mig med ett par hovar. Jag har verkat alla våra hästar själv under lång tid och vi diskuterade hur lång tid det var sedan Ami var här sist. Vi gick barfotakursen samtidigt, Ami och jag. Vi trodde nog att det var ett par-tre år. Jag kikade i mina bokföringspapper idag och det är ganska på dagen 4 år som jag har skött jobbet. Kära nån vad tiden rusar iväg.

Jag behövde ett tränat öga för att kolla ett par bakhovar och Ami gick igenom både Azora och Estela. Jag fick godkänt på mitt jobb och hjälp med det jag behövde. Det känns faktiskt väldigt bra att jag kan fortsätta med gott samvete. Det gäller bara att tillkalla hjälp om det är något jag tvekar om. Hovarna är ett viktigt kapitel.

Hingstarna har stått inne inatt eftersom vi väntade regn hela natten. 10 mm blev det i mätaren. Det är sammanlagt 25 mm de senaste dagarna. Välbehövligt, men nu kan det det få bli varmt igen tycker jag.

Jag gav killarna en rejäl sälgtopp igår och idag körde jag ner två till damerna. Azora och Futura lämnade genast sina höhögar och gnagade sälg istället. Futura drog stora barkbitar och hade barkat av halva grenen på ett par minuter.

Divina var också nyfiken. Men hjälp. Är det el i pinnen? Det knäppte till i den ju!

Jaha, var det inget farligt. Då kan jag också smaka.