Nästan osannolikt fint väder. Sädesärlorna håller sig intill hästarnas mular. Antagligen lurar hovarna upp mask till ytan.
Vi bara sitter och njuter. Tror inte vi blir populära när vi ska flytta dem efter en timme. Men det får räcka med den gräsportionen.

Jag har dissat TV:n några kvällar och tittat på hästarna istället. Mycket intressantare :-)

Futura hade sadel på sig för första gången igår och ikväll fick jag för mig att hon var redo att sadlas helt lös i boxen. Och visst var hon det! Hon kan framstå som totalförvirrad ibland den lilla madamen, men hon kan också förvåna en otroligt. Återigen är det säkert hennes nyfikenhet som gör att allt bara funkar.

På med sadel och ut i gången för att vandra omkring för godkännande av kamrater och mamsen. Sedan tog vi en sväng på gårdsplan och åter in i stallet innan sadeln blev alltför blöt i regnet.

Vi tog en runda i ridhuset med kapson på och tränade ledövningar samt lite longering. Hon bjöd på galopp ikväll. I båda varven, lugnt och fint. Ja ja, det ska bli något riktigt bra av henne minsann.

 

Mamma Estela

 

Azora var avundsjuk.

 

Hon ser lite mallig ut faktiskt.

 
  
Man måste kolla själv också vad matte hittat på.

Det är inte bara att hon provat nya sadeln utan hon har provat sadel för första gången i sitt liv. Inga problem. Hon är för go den damen.

Hon fick nosa på den och den luktade av mamma och Azora och då måste den vara OK tyckte hon. Hon var redo att knata iväg direkt hon fått den på sig. Jag tog av och la på den några gånger för att försäkra mig om att hon verkligen förstod att det var något som låg på ryggen. Vi gick runt lite i stallet med sadeln på. Efter det tog vi en liten jobbrunda i ridhuset utan sadel. Jag testade att stå vid pallen och klappa på henne. Vi närmar oss inridningen.

Monsunregnet är över oss igen och hästarna kom in vid 16-tiden. Jag passade på att raspa ett antal hovar innan min egen middag. Efter en god portion pasta var jag redo för ridhusjobb. Det var lite mysigt att ha hela gänget inne. Men nej, nu får jag ge mig. Det ska bli betessläpp ju. Tänk om vi hade fått ut vår gödning innan det här regnet. Nu går det inte att köra på markerna på ett par veckor. Skit!

Lille Bailarino, 2010.

Nu har jag i lugn och ro fått prova min nya sadel. Helgen, med kurs som pågick, var väl inte den mest optimala miljö att testa i. Min hjärna går alltid på högvarv med allt som ska fixas och jag är inte riktigt "hemma" och närvarande alla gånger :-)

I helgen trodde jag att gjorden var åt fanders för kort, men idag passade den alldeles utmärkt. Stress och hästar går inte ihop.

Sadeln gjorde faktiskt att jag fick en bättre sits. Min rygg kändes mer i linje över hästen och mina ben hängde mer på plats de också. Det här blir ju strålande!

Azora och jag befann oss i vårt plåtridhus under en hagelstorm. Kul, men hon litar på att jag har full koll så det spelade inte någon roll. Dessa plåtskjul kräver lugna ryttare med coola hästar. Ibland får ett gäng kajor eller duvor för sig att springa gatlopp på taket och ibland blåser/piskar björkens grenar mot väggen. En fördel är att jag själv är så van vid ljuden att de inte stör mig. Jag hör dem egentligen inte och det förmedlar jag så klart till mina hästar.

För det mesta är det nog att vi blir stirriga som skrämmer upp dem. Jag brukar tänka på undersökningen om hästars rädsla där de sa till ryttaren att "när ni kommer runt hörnet där borta står det en person och fäller upp ett paraply". Nu var saken den att det stod ingen där och fällde upp något paraply, men hästarna blev rädda ändå. Snacka om att vi påverkar dem!

Jag fick t o m städat lite i sadelkammaren medan jag väntade på att Azora skulle bli lite torrare efter hagelskuren. Hittade en hel massa grejor som aldrig någonsin kommer att användas. Vad göra med dem? Kanske ska ordna auktion på facebook?

Aciano som bebis.

När andra hästar säger "fy så läskigt, jag drar" säger Futura "fy så läskigt, det måste jag gå och kolla in". Hon är för go. Jag drog igång projektet slipa och måla om gammal trädgårdssoffa igår. När vi tog in hästarna var det mörkt så då märkte de inte att den vita soffan blivit mörkgrå. Idag anföll den däremot :-) Estela tittade på den och sedan drog hon sig lugnt och fint in bakom Kenneths rygg, så att hon fick skydd om i fall den skulle få för sig att äta liten häst. Futura ville givetvis kolla vad som hänt med soffan.

Igår stod jag och gjorde dubbelt lager höpåsar så att stallet skulle gå extra fort att fixa. Vi passar barnbarnet hela dagen och då ville vi förstås att han skulle komma så snart som det bara gick. Idag intog jag frukost med lille pågen. Mysigt. Tänk så glad jag är att jag inte lydde min mor som tyckte att jag skulle använda min fina utbildning och göra karriär. För då hade jag suttit på ett tråkigt kontor och kunde definitivt inte varit barnvakt. Ibland gör man rätt val. Och detta valet är inget jag ångrar när mina dagar är över. Ni har väl sett artikeln om saker man ångrar på sin dödsbädd? Att spendera tid med barn och barnbarn lär inte vara med på listan :-)

Här är påsskörden.  Det är nu 9 påsar färre per dag, eftersom de nattas samtidigt med insläpp. Insläppspåsen går alltså bort. Alltid något. Det innebar ju 18 påsar färre igår.

Nu är det dags att klura ut någon god lunch till oss och lillpågen.

Stort tack till Hanna och alla trevliga kursdeltagare som var här i helgen.

Så fick vi återigen bekräftat att Hanna är en mästerlig instruktör. Hon lyckas få fram positiva framsteg för alla, både hästar och människor. Med lagom stora krav lotsar hon alla vidare mot nya fräscha mål. Jag tycker dessutom att vi har ett ambitiöst gäng här som kämpar på hemma med sina läxor mellan kurserna.

Det är väldigt roligt att ha förmånen att följa er.

Jag snurrade mest runt på lördagen och hann inte sitta och titta speciellt mycket. Dvs ungefär en kvart :-) Men söndagen hade jag lite bättre förutsättningar och hann kika en hel del. Blev så sugen på att hämta en häst och vara med.

Ingrid och jag provade de två sadlar jag fått låna hem över helgen och vi bestämde oss för den ena. En vacker brun Ecuyer. Begagnad, men i fint skick.

Jag "red in" Aciano och Bailarino snabbt och lätt vid 7-tiden lördag morgon. Skämt åsido, jag provade sadeln på dem och de tyckte den var prima. De har aldrig haft sadel på sig. Jag tog först Aciano och då tittade Baila så längtansfullt så jag var tvungen att testa på honom också.

Azora provreds i den söndag morgon.

Aguila och Estela fick också testa och det verkar som den funkar på hela gänget. Inte fy skam. Nu ska vi bara banta ner några av dem så blir det ännu bättre. Sadelgjorden som hörde till kunde vi glömma. Det blir till att köpa en längre. Jag tror att jag ska ha en med rejäl elastik i. Tycker att det blir alldeles för statiskt utan elastiska delar. Jag får införskaffa en billig variant så länge. Allt kostar ju en förmögenhet.

Tog en runda i trädgården och nu blommar t o m tussilagon.

För i helgen ska jag prova fina sadlar. Och visst är det väl utrustningen det hänger på? Var nu inte taskiga! När jag är så förväntansfull. Jaså jag behöver träna också.

Nu har jag bestämt att lerans tid är över och hingstarnas svansar blev vaskade igår. Som hästkvinna vaskar jag svansar och inte champagne :-) Det ska bli underbart att se dem rena fina fladdra i vinden.

I helgen har vi kurs med AR och instruktör är Hanna Engström. En intressant helg väntar. Jag har aldrig blivit besviken och då har jag ändå snart 12 år med Hanna i bagaget. Denna energibomb, Hanna du är fantastisk!

Lilla barnbarnet övar på sin framtida ryttarkarriär och besteg gunghästen Atlas igår. Dottern fick syn på den, på St Clemenstorget i Lund och den ropade till mormor att "du lovade barnbarnet en ponny." Vi börjar med en på medar. Fin, och
brun är han.

Azora ställer upp för klappövningar.

Den spanska räven rev en annan....jag tror hon kan det :-)

Ingrid och jag har grunnat över hur vi ska lösa samlingen för Azora och hjälpa henne att få upp sin rygg och ge oss en ärlig böjning och ställning. Det blev mycket det där. Hon gör så gott hon kan, men det har inte riktigt blivit till 100 % rätt alla gånger. Så länge hennes öron pekar bakåt är hon inte avslappnad i rygg och hals. Hon har inga sur-öron utan de är bara vända bakåt. Halsen är inte helt avslappnad. Vi vill se underdelen av halsen lös och mjuk.

Men ikväll, så tusan i det, kom vi på en grej som fungerade. Ingrid hoppade upp, barbacka, med tyglar och jag gick baklänges med linan fäst i mittringen på kapsonen och med spöet som stöd på yttersidan av bogen.

DÅ HÄNDE DET. Azora slutade att skjuta ut bogen. Hon lyfte sin rygg, svingade inunder sig med bakbenen och DÅ kom öronen framåt. Jippi! vilken känsla. Ingrid kunde känna precis hur Azora lyfte bakbenen och hur musklerna jobbade. Först vid manken och sedan kom hela ryggen igång.

Det ska bli spännande att se om det funkar även nästa gång. Det är en färskvara det här med hästutbildning. Dagens form på både ryttare och häst avgör vad som händer och man får ta varje dag som en helt ny utbildningsdag. Inte jämföra med det man gjorde tidigare osv. Och fy så svårt det är. Det gick ju så bra förra gången...