Tänka sig jag har glömt/missat det jag har rakt under min näsa... Att bjuda in utställare inom häst och hund! Detta är nu åtgärdat, men om du känner någon med produkter/tjänster av hög kvalitet inom området får du gärna kontakta mig.

Jag har var varit så inriktad på konstnärer/matproducenter/hantverkare. Men det är väl klart att vi ska få in våra fyrfotingar på Kafferepet.

Alpackor kommer på besök, så den biten är täckt :-)

Här kommer en mängd bilder från förra året. Vi ser verkligen fram emot dagen Ninna, jag, Kenneth och alla utställare.

Vill du vara oss behjälplig så behöver vi alltid en hand till något. Hör av dig!

Vi har lagt avelsplanerna på is till nästa år. Kom på oss själva med att ha lämnat hela vårt annars så respektfulla förhållningssätt till våra hästar och att stress och prestation hade fått smyga sig in.

Från att ha varit en väldigt trevlig stund där Kenneth och jag tog in Aciano med ett sto i ridhuset, lugnt och sansat, till att det igår blev en snurrig tillställning med en frustrerad hingst och ett sto som inte ville vara med.

Ingrid var snäll och kom hit igår eftermiddag så att de kunde vara två om att hantera Aciano. Han förstår inte alls hur man gör och behöver guidning. Man tror ju att det liksom ska vara nedärvt, men ack så är inte fallet alla gånger. Är det då två personer, en på var sida, kan de styra honom på ett annat sätt. Han hoppar gärna och fort från sidan nämligen.

Vi var inne på morgonen med honom och Aguila och han kom helt galet flera gånger. Stackars Aguila stod där och tog emot honom på ryggen några gånger, men det ledde inte till något produktivt.

Han blev förstås helt frustrerad den stackaren. Och Aguila besviken, både på honom och mig (som höll henne). Aguila är ju min soul-mate bland stona och mista hennes kärlek och förtroende vore hemskt. Hon är min klippa.

Vi hade bestämt med Ingrid idag för ett sista försök. Men när vi testade stona mot hingstarna i gången i stallet visade de inget större intresse.

Jag har inte sovit i natt utan bara grunnat på vad som hänt, vad som kan hända och vad vi egentligen håller på med.

När jag kom ut i stallet låg Bailarino och sov och friden var fullständig.

Kenneth och jag tog ett snabbt snack och vi hade tänkt lika och beslöt att vi lägger ner projektet för i år. Det var märkligt det som hände när vi väl bestämt oss. Det var som en frid la sig över hela gården, oss och våra djur. Allt blev lugnt och stilla. Lite spöklikt nästan.
Aciano var tillbaka till att vara ”fars lille påg” som står och slickar hans händer kärleksfullt, från att ha varit en stolle som, om han inte fick ett sto, skulle kunna tänka sig att betäcka husse.

Från att ha känt oss väldigt ledsna känner vi oss nu mycket nöjda med vårt beslut. Jag har bett Aguila om ursäkt för att jag lyssnade dåligt på henne och jag tror hon accepterade.

Hingstarna har hela tiden varit som ler och långhalm, tack och lov. Med gemensam ansträngning joggade de runt i hagen som stona varit i på natten och genomsökte den på alla goda dofter.

Vi har lärt oss massor så jag ska inte säga att vi ångrar att vi startade projektet som ju tyvärr inte leder till några föl. Jag är bara glad att vi tog vårt förnuft till fånga och lyssnade på våra älskade kamrater igen.

Vi fick återigen bekräftat hur hästarna läser oss och våra känslor, utan ord.

Så fort prestation kommer med i bilden blir ens synfält dimmigt. Oavsett vad det gäller.

Corredor, Acianos helbror, bor i Finland och han ska bli pappa för andra gången. Ett fint connemarasto väntar hans föl. Han vet tydligen hur man gör i alla fall ;-) Vi får hoppas lillebror lär sig till nästa säsong.

 

Två små stridisar. Capitano och jag tror Aciano.

Futura som bebis.

Vi är grymt trötta men väldigt nöjda.

Ingrid och jag jobbade först med Azora och Estela. Därefter Bailarino.

Med gemensam pigg energi fick vi till fina galoppfattningar på Azora. Estela stod alldeles stilla när Ingrid satt upp. Vi nådde våra mål för dagen med råge.

Bailarino fick sadel på sig och vi tog en liten runda på gårdsplanen. Han skötte sig perfekt. Nästa gång är det dags att introducera uppsittningspallen.

Vi kämpar på med våra fönster. Nu är det snart klart. Järnfönstret i förrådet gäckar oss. Det sitter som berget och där gick en massa tid förlorad. Å andra sidan fick vi röjt förrådet. Har slängt 3-4 skottkärror skräp. Flyttade en hylla och organiserade. Hittade massor av spännande grejor. Härligt!

Ett endaste kvar :-)

Det förbaskade skummet lever sitt eget liv. Det vänstra var det första vi gjorde. Då flög dessutom skummet in i stallet för det blåste. Tack för aceton! Det i mitten är nummer tre. Det tar sig :-)

Fåglarna har varit snälla i år och lämnat massor med körsbär till oss. Jag äter som varje dag var den sista med bär.

Vi kör sista försöket med våra damer. Killarna börja tycka att damer är rätt trista. Och vi håller med.

Gubben och jag tog byarundan igen med tjockisarna. De verkar uppskatta turen nu. Azora var rysligt trög de första gångerna, men idag hade hon fin energi.
Det kändes kyligt. Ganska skön känsla.

Igår grävde jag upp min vitlök. Det har blivit små lökar. Jag var slarvig med underarbetet. Lådan var helt packad med gamla rötter märkte jag när jag skulle försöka få upp löken med en planteringsspade. Spaden vek sig. Det blev till att hämta stora trädgårdsgrepen. Nu har jag luckrat och blandat in ny jord. Och hoppas på större vitlök nästa år.

07.27 gick Kenneth och jag byarundan med Azora och Estela. Nu ska det smaka gott med fika. Vi behöver ju inte banta :-)
Igår red Ingrid och jag var ledare. Det gick lysande.
När man vandrar runt bland alla möjliga "faror" så blir PRE-temperamentet tydligt. Ingenting upprör dem. Varken vrålskällande hundar eller tåg.

Kollegor till oss skulle visa sina hästar i ett pausinslag och vi hade lovat att hjälpa till några timmar i montern.
Evighetslånga köer dit gjorde att vi var tämligen trötta och varma innan vi ens anlände.
Det blåste halv storm och tur var väl det annars hade vi nog svimmat av värmen.
Undermålig mat till övermåligt pris och massor av folk. Njäe jag är ingen utställningsmänniska. Blev trött på alla prylar och åkte hem utan att handla. Hade faktiskt tänkt göra montrarna lite osäkra. Får ta det en annan gång.
Hoppas intresset för PRE ökat ännu mer nu efter uppvisningen.

Det såg fint ut. Åskådarna fick se både dressyr, hoppning och körning. Lite synd att inte alla hästarna presenterades mer ingående. Falsterbopubliken är antagligen ganska tävlingsinriktad och då kunde det ju vara bra att få veta vilka som tävlades osv. Det finns en del ute på banorna nu och det vet de flesta inte om.
Vi får ofta frågan om det går att tävla med den här rasen. Okunskapen är fortfarande stor tyvärr.

Du milde tid så effektiv den är. Dyr som guld men dryg. Jag tvättade fönstergaller och snålade med de dyra dropparna och ändå släppte gammal ingrodd smuts. Det liksom bara gled av.
Jag blev så till mig att jag var tvungen att prova svalbajs och hästgegg som finns på väggarna.
Yes! Det funkade även där. Det har ju varit stört omöjligt att få bort tidigare. Vad jag än tvättat med.
Jag brukar skrubba för hand innan hösten. Högtryck är kanske bra vid själva tvätten men det är ett elände att ta hand om allt vatten efteråt.
Två fönster hann vi med idag. I sakta mak går det framåt.