Äntligen. Hästarna var ute till 16.30 idag. Ingen lera! Det får gärna vara så här någon månad, tack.
Vi har haft ett bra möte med våra partners när det gäller teater och häst. Träffades på biblioteket i Helsingborg. Mycket bra mötesplats med bra fika och kreativ arbetsmiljö. Det kommer nog något spännande från detta möte.

Jag satt och skrev ett långt filosofiskt blogginlägg och när jag trycker på spara säger datorn ”du har ingen nätanslutning”. Blev jag lite kokt? Ja, det kan man nog säga :-)

Kom fram till att nu var det dags att tänja på min komfortzon istället för att sitta och svära åt datorn. Gick ut i stallet, sadlade Azora och red alldeles, alldeles ensam. Ingen annan människa i ridhuset. Det var nästan att jag tog den där selfien, som jag lovat mig själv att aldrig lägga på nätet. Men mitt leende var så brett att det inte fick plats i kameran kom jag fram till. Ni slipper alltså selfie av drygt smilande ryttaren Ann-Britt Bolinder.

Djädrans vilken go känsla. Jag tyckte vi hade förberett henne väl och jag har lånat ut henne på massor av olika saker och hon har alltid uppfört sig exemplariskt. Så varför skulle hon få tokryck med sin lilla matte på ryggen. Hon tuffade på lugnt och fint och hon blir en perfekt tanthäst till mig.

Ingrid får ta den lite hetare varianten, Estela. Fast hon blir säkert lika cool med samma förberedelser som Azora fått.

Där fick jag kvitto på att skynda långsamt är inte helt fel.

var jag tacksam över att ha ett gäng boxar att mocka och ett lika stort gäng hästar som ville motioneras efter en dag inomhus.

Hästarna har stått i gästboxarna igår och idag så de inte rör runt i sina ordinarie boxars bäddar. Alltså 7 extra boxar att mocka. Det var behövligt efter den semlan. Urk, mådde inte speciellt bra. Men god var den så länge den varade. Kvällsmockning blev "straffet" det och efter det lite kul med hästarna i ridhuset. Oj, vad det är skönt med ett ridhus. Det är slipprigt i hagarna så även när de går ute hela dagarna rör de sig inte särskilt mycket. Förutom morgongaloppen. Efter det går de mest och drar benen efter sig. Lite hoppelihopp och rulla i sanden var skönt. Hästarna tyckte att jag skulle motionera med dem och springa och busa. Ja, vad gör man inte för att hålla dem glada? Men rulla i sanden, nä där gick gränsen.

Lika förbenat dåligt väder idag. Hästarna var inne igår och maken tyckte att de skulle vara inne idag också. Mycket delade meningar rådde om detta, mellan honom och mig. Kommer ihåg att jag t o m svor lite ;-)

Nåväl, vi enades om att släppa ut hingstarna ett tag. De brukar normalt gå ut sist och de tyckte att livet var högst besynnerligt och att matte och husse var konstiga. Aciano gav mig onda ögat, men promenerade snällt med.

Alla stona var i upplösningstillstånd över att vi gjorde FEEEEL!!!! Då var jag lite lätt trött på allt och alla och vidhöll att nu skulle de UT. OK, sagt och gjort. Vi tog de första tre och släppte ut. Men jag har inte satt på elen, sa maken. Men herre gud , sa jag, de ränner väl inte rätt igenom trådarna.

Vi gick in för att hämta de andra fyra och på väg ut hör jag en häst som gnäggar. Oj, så nära det lät. Och det var det. Närmare bestämt inne i stallet. För där står Futura och vill in i en box, tätt följd av Ninfa och Divina. De har visst ränt rätt igenom trådarna och turligt nog sprungit in i stallet och inte fortsatt rakt fram till hingstarna.

Jaha, det var bara att placera om dem i stallet och så fick de stanna inne. Maken hade inte lust att laga hage i isande storm. Konstigt att han inte sa "vad var det jag sa". Men han vågade nog inte. För han såg mitt onda öga glimta till. Och det är mycket värre än Acianos.

Hingstarna var ute några timmar och nu står alla lugnt och fint i stallet.

Sensmoralen av detta är "var inte på dåligt humör när du hanterar hästar och gör saker och ting i rätt ordning och skit i att släppa ut dem i ostlig storm" Kanske "sätt på elen" också.

Så här efteråt var det rätt roligt.

Annars har vi det så bra här på gården   Det blir en vår i år också.

Stort tack till besökare och instruktörer! Ett 30-tal personer samlades och det var väldigt kul att jobba tillsammans med tre andra tjejer som också brinner för hästens bästa. Vi visade olika saker men vi har samma grundinställning till människa och häst. Vi är dessutom helt eniga om att dressyren är till för hästen och inte tvärtom.

Ann inledde med AR-lektioner och de flesta fick prova från marken. Framåt, nedåt i böjning och ställning var temat. Azora ryckte in som lektionshäst och jag fick veta att hon skötte sig fint.

Anna jobbade i lektionslokalen med folk som ville testa Feldenkrais. Vi fick först, allihop, prova en sittande lektion och det verkade som flera fick aha-upplevelser för sedan blev bokningslistan full.

Jag ledde gänget genom vår miljöträningsbana och visade även lite TTouch. Azora var förstås med även här   

Efter det följde klickerträning med Malin och det var många intresserade av. Det vill vi veta mer om nästa gång. Azora skulle varit med här också, men fick två rid/sitslektioner inbokade och hon "vilade" ett litet tag istället. Goa pålle, som hon jobbade. Ja, det var inte fysiskt ansträngande alls, men det var ju dock helt nya personer som hanterade henne och full fart runt henne hela tiden. Hon är en pärla.

På fotona har Milla kört in sitt släp, plockat ut sin "moppe" och lastar sin häst. Allt utan att Azora lyfter ett ögonbryn. Det är bara gungbrädan kvar av vår bana. Annars hade vi presenningar, flagga, paraply och lite annat spooky. Fast alla hästarna var modiga krabater och tog sig runt utan problem.

Här finns många fler bilder samt trevlig text om vår dag:

http://www.bjuvsnytt.se/index.php/reportage/409-en-dag-i-gunnarstorp-i-hastens-tecken

Den 2 mars gör vi om något liknande. Håll koll på vår hemsida.

Idag hade vi planerings- och avstämningsmöte inför söndagens prova-på-dag. Det är himla kul för det tillkommer folk hela tiden. Nu enbart fotfolk, för vi har varit fullbokade för häst sedan några dagar. Ja, det var ju lika bra att vi planerade en dag till när vi ändå träffades. Den 2 mars kan ni skriva upp. Då mer som workshop/clinic än prova-på och med mer "riktiga" lektioner. På söndag blir det ett smakprov av vad vi kan erbjuda.

Jag börjar undra om jag har soppgrytor stora nog :-) Vilket angenämt problem. Dottern har fått några timmars anställning, som stall- och restaurangansvarig. Annars svimmar nog lilla mor.

Det är debut för oss som instruktörer inför större grupper (tror jag). Enskilda lektioner har vi väl haft allihop. Ni får vara extra snälla mot oss   

Jag tog Azora på en liten sväng i ridhuset ikväll. Matte har köpt grå presenningar, istället för de illgröna, och vippbrädan är ute ur på luftning. Lite nytt och spännande alltså. Men Azora tog det hela med ro. Det spelar väl ingen roll vilken färg den där plasten har, sa hon. Vippbrädan, gäsp, ge mig något mer spännande.

Vi körde galoppfattningsträning. Det börjar minsann gå riktigt bra med det. Nu fattar hon direkt. Lite hoppelihopp blev det de första fattningarna, men sedan så...fint och lugnt. Jag har varit krasslig en lång period och inte gjort ett smack med hästarna, mer än det rent städmässiga i stallet. Fast de verkar som en paus är lika utvecklande som träningstjat varje dag.

Avslutande julkonsert med fem sopraner. Jag är väldigt lättrörd när det kommer till musik och en god sopran lyckas alltid röra mig till tårar. FEM helt underbara sådana samlade på ett och samma ställe och förenade i Koppången, ja där rök både mascara och foundation. En av damerna inledde sången och sedan kom de vandrande, sjungandes, en efter en tills alla fem stod framme vid altarringen. Oj, vilken upplevelse.

Sedan följde alla de bästa julpsalmerna, julsångerna och när de avslutade med O helga natt då var jag helt uttorkad. Kvällens organist, pianist och ackompanjatör var helt suverän. Han tog i från tårna och det var stundtals magiskt. Var du inte där så missade du något!

Tack faster Anita för att du skrev om detta på fb. Annars hade vi missat det!!!

Vill du veta vem som sjöng finns info här:

http://www.kroppsforsamling.se/tips_01.htm

Nu börjar energin återvända. Jag ser fram emot veckan när vi bl a får besök av nya hundkunder. Uttagningen av hundarna, som ska ingå i projektet Bokhunden, äger rum hos oss de två kommande veckorna. Hundarna och deras ägare får sedan under ett års tid en gedigen utbildning. Deras jobb blir att besöka skolor där barn, med särskilda behov, ska utveckla sin läsförmåga genom att läsa för hundarna. Hundar, precis som hästar, dömer eller värderar inte oss och med lägre krav kan glädjen att läsa böcker få god hjälp och uppmuntran.

Jag fick inte bara på mig blåstället utan, efter stalljobbet, även civila kläder och drog till Familia. Katterna behövde mat och då offrar jag mig. Kom även på att vi behöver lite nya roliga grejor till vår miljöträning på söndag så det blev en sväng på Jula också. Ett par klämmigt randiga koner, nya presenningar, kvastskaft som ska bli flagga, avspärrningsband och lite annat fick åka med hem.

Det behövs en präktig förkylning eller annat icke livshotande emellanåt för att jag ska uppskatta det friska livet. Jag har glädjen att sällan vara sjuk och blir lite för van och otacksam. Kan behöva påminnas om att andra tillstånd finns.

Nu rullar 2014 igång!