Missa inte monter A02:16, FSHS Förbundet för Spanska Hästen i Sverige. Få information om PRE från förbundet och hingsthållare/uppfödare, som finns på plats i Göteborg under mässan.

Givetvis har Gustavsborg PRE en annonsplats i montern.

http://katalog.svenskamassan.se/sv/Exhibitor/Details?projectId=14047&exhibitorId=95068&exProjectId=0#sthash.GmnGxg95.dpbs

Här finns ett mycket bra inlägg om att träna hästen från marken. Jag har hållit på med markarbete i så många år nu att jag inte längre tänker på att, eller om, det är något ovanligt. Men för många är det ju verkligen inte det vanliga sättet att träna sin häst. En hel del tycker dessutom att det bara är trams och en del tror att man inte vågar sitta på hästen osv, osv, osv i all oändlighet.

Läs och se om du får någon ny idé:

http://spellboundhorses.com/2013/03/07/horses-regularly-trained-with-ground-work-are-more-relaxed-when-ridden/

Det var trevligt att få mina egna tankar bekräftade och nu när vi håller på med inridning av ett par av våra ston ser vi vilken nytta vi haft av markarbetet. Allt som står i bloggen stämmer in. Trevligt att få lite perspektiv på det man gör och få fundera lite. Lätt att bara jobba på av gammal vana. Även om just denna gamla vana verkar rätt funktionell. Är det inte enkelt sunt förnuft bara?

Visst är det väl självklart att en avslappnad förare/ryttare gör att hästen slappnar av? En avslappnad häst gör att föraren/ryttaren slappnar av och det blir en god cirkel.

Bara en så enkel sak som att hästen står still när man sitter upp gör livet mycket trevligare. Jag hade inte kunnat gå in med Azora i ridhuset och skutta upp om hon inte lärt sig att stå still. En ovan häst och en rostig ryttare, då gäller det att hästen står blickstilla tills man kravlat upp. Den får väldigt gärna stå still tills man ber om något annat. Det är inte roligt om den stormar iväg när man precis landat i sadeln.

Ikväll tror jag att jag ska ha lite tygelträning. Plocka upp och släppa ut tygeln utan att Azora ändrar sin huvudposition, eller spänner sig i halsen. Nyttig träning för mig/alla ryttare. Och en svår sådan, även om det låter så enkelt.

Att befästa hjälperna från marken, som det står om i bloggen, är verkligen suveränt. Det är så lätt att spänna sig och göra för mycket när saker och ting inte fungerar. Istället för att göra mindre. Göra en sak åt gången. Inte lägga på en hjälp till när hästen inte förstod den första. Allt detta är mycket lättare från marken. Dessutom ser man så mycket mer när man går bredvid hästen.

Fram för mer markarbete :-)

Två glada katter har hållit mig vaken sedan kl 4 och visat upp diverse döda leksaksmöss, döda hårsnoddar och annat spännande. Jag var otroligt imponerad. Fast kunde tänka mig en bättre tidpunkt.

Efter en god frukost, utan katter, kom jag fram till att det blir ingen vacker soluppgång idag så jag tar en timme på soffan istället.

Vi jobbade med Azora och Estela igår. Nu är Azora redo för lite riktigt arbete. Inte bara åka runt. Jättespännande. Estela gick några meter med ryttare Ingrid. Målet är att ha två hästar vi kan rida på stranden i sommar.

Det får duga med soluppgången tidigare i veckan. Den var så vacker.

Efter min fb-film är det bäst jag förklarar varför det som hände hände innan ni tror att vi har helt korkade och sjövilda ston.

I somras slog vi ihop två hagar och gjorde en megastor sådan med en gång emellan. Idag tänkte vi släppa tjejerna i den övre av dessa två UTAN gång alltså. I mitt halvt övertrötta tillstånd vacklade jag med Kenneth ner vid 7-tiden och slog i stolpar och satte ihop eltrådar med skarvbleck. Tre stycken trådar. Bra och stabilt staket...

Gissa om flickorna blev glada när vi släppte? Tyvärr hade de missat att gången mellan hagarna inte längre fanns. Aha, tänker den uppmärksamma läsaren. Det där blev nog kul. Mycket riktigt. De laddade från några hundra meters håll och tog ordentlig fart för nu skulle de kuta in i nästa hage. Tja, det resulterade i att tre skarvbleck flög omkring, alla tre trådarna gjorde detsamma. Som tur var så var Aguila den första ut i gången, som nu var helt öppen åt alla håll. Klok som hon är vände hon tvärt och fick hela flocken med sig tillbaka in i den hage där de förmodades tillbringa dagen.

Snuttorna, vi blev faktiskt lite rörda över deras glädje. Det var ju inte alls meningen att de skulle rasera något. De blev så himla besvikna och stod och tittade på oss när vi knöt ihop trådarna. Vi får köpa nya skarvbleck.

De har kommit över besvikelsen och går nu och njuter på sina 3 hektar, något mindre lerig hage.

  Har varit lite väl överproduktiv på jobbfronten sista tiden och bloggandet har fått stå tillbaka. Ibland rullar livet på så man knappt hinner med själv.

Sov dåligt i natt och har, istället för att sova gott, hunnit sätta första brödet till jäsning. Planen är att det ska vara i ugnen när vi släpper ut hästarna. Lika bra att använda tiden till något vettigt istället för att ligga och snurra i sängen och försöka somna. När det ändå känns omöjligt.

Vår träning med Azora och Estela går framåt. Nu har även maken klättrat upp på Azora ett par gånger. Tänka sig! Hon är en klippa och jag känner mig mycket nöjd med vårt inridningsarbete. Hon har traskat runt med både vana och ovana ryttare på diverse kurser. Helt otroligt med en så ung och trots allt outbildad häst. Ja, vi tar väl Azora säger jag bara helt trygg med att hon ska sköta sig exemplariskt.

Estela är den mer explosiva sorten och har varit väldigt bekymrad över alla ljud som flippande kåpor och stigläder gör uppe på hennes rygg. Tidvis har jag funderat på om vi någonsin ska komma upp på henne. Men när vi sedan började hänga och klänga var hon helt komfortabel med detta. Vi har gått varligt fram. Det är både för hennes och vår del. Att ramla av är inte målet :-)

Ingrid satt upp i början av veckan och det gick strålande. Estela stod helt still och såg så nöjd ut. Jag klev upp igår och det gick lika fint. Lyckades göra den klumpigaste avklivningen i mannaminne och även detta tog hon med ro.

Vi stod vid uppsittningspallen och jag fick för mig att jag skulle kliva av lite sådär elegant med ena foten i stigbygeln och hamna tillbaka på pallen. Hm, fast då flyttade hon sig lite, lite och jag hängde kvar, kollade ner och såg att hoppa av mellan henne och pallen fanns det inte plats för. Att gå framåt hängande på sidan av henne kändes inte heller som ett bra alternativ. Då hade jag dessutom lyckats trycka in henne i väggen och där hängde jag och viftade med ena benet och försökte träffa pallen. Kollossalt elegant. Maken försökte hålla sig för skratt medan jag vevade runt och till slut lyckades komma av. Stackars Estela, tyckte jag, men hon var så stolt och nöjd. Hon riktigt strålade när vi gick tillbaka till stallet.

Regnet fortsätter att ösa ner, fast inte just nu, och igår var hästarna ute och simmade på förmiddagen enbart. Idag ska vi flytta stona till nedre hagen. Innan den de går i nu är helt transformerad till lervälling. Sju hästar lyckas plöja upp rätt bra ska jag säga.

Jag öppnde köksdörren innan kl 6 och släppte ut två pigga katter och då sjöng koltrasten. Ljuvligt!!!!

Ett par foton av vår uppfödning Capitano G, som jag med stolthet betraktar. Djädrans så fin han blivit. Han har fått en ny ägare i Tyskland och det ska bli spännande aatt följa dem.

I alla fall är våra ston övertygade om detta. Någon sorts gubbe-i-lådan hoppar upp och ner, ut och in igen i vårt ridhustak. Vi lyckades hitta en plåtslagare som tog sig på uppgiften att klättra runt på isigt plåttak och laga stormskadan innan vår hundkurs i helgen.

Kenneth slirade iväg och hämtade en 18 meters lift imorse. Inte helt kul att köra i 30 km på igensnöade vägar med detta monster bakom bilen. En bil flög i diket precis framför Kenneth, men med megaliften bakom vår bil så kunde han inte göra mycket för att hjälpa till. Bara försöka styra hårt åt vänster för att bilen skulle gå rakt fram. Låt mig säga att han var rätt så trött efter den turen. Imorgon ska det snöa igen och då ska liften tillbaka, samma väg :-(

Våra stolliga damer har inte gått upp och ätit sitt hö under dagen och de var präktigt hungriga när vi tog in dem vid 17-tiden. Tossamajor. Ute en hel dag i snöig hage utan ett grässtrå. Låt mig säga att de var inte fullt så harmoniska som de brukar vara när vi hämtade dem. De stod längst ner, längst bort från ridhuset hela dagen. Stora fina högar med hö väntar dem imorgon vid utsläpp. Om inga vilda djur äter upp det i natt.

Vi avmaskade 6 hästar till den facila summan av drygt 2000:- Står det häst på något så kan man tydligen ta hur mycket betalt som helst. Men, vi är inga avmaskningsfantaster och gör det sällan. Fast vansinnigt irriterad var jag ändå. Det ska jobbas många timmar för att betala de sex sprutorna.

Den 2 mars har du chansen att vara med på vår unika kurs i följsamhet och balans. En mix av tre instruktörers kunskaper på en och samma dag. Feldenkrais, AR och "typ" TTEAM.

Den där "typ" TTEAM är min bit och det är svårt att sätta någon absolut rätt term för det jag gör. Jag har en utbildning som ridterapeut i botten och sedan har jag mixat och trixat med alla mina samlade kunskaper under de år jag haft häst. Min utbildning bestod av Feldenkrais och TTEAM, så det är med inspiration av dessa två metoder jag jobbar. Jag kommer att titta på både häst och ryttare. Det blir ledövningar vid hand för hästen och även för ryttaren faktiskt. Du kommer att kunna slappna av helt och bara koncentrera dig på dig själv och din sits, eftersom deltagarna tar hjälp av varandra och leder varandras hästar. Det är en upplevelse i sig att bara sitta till häst, blunda och följa med.

Jag tror inte någon erbjuder något liknande i kursväg. Så passa på!

Mer info finns på vår hemsida www.gustavsborg.com och facebook https://www.facebook.com/events/423577881108197/?fref=ts

Jaha så var Estela också klar för sadel. Ingrid klättrade upp på henne i morse. Då var det gjort. Nu får vi fixa fram en gubbhäst till Kenneth. Azora = tanthäst, Estela = tjejhäst och kanske Aguila = gubbhäst? Fast Kenneth är för lång för henne. Han och jag får byta.
Ha en skön kväll gott folk :-)